Thomas Bartholins efterlämnade samling dendroprover på Dalarnas museum 2023.
Skannade och uppmätte prov från omkring 60 stockar i Asby kyrka, 57.90392, 15.20504, och klockstapel i Södra Östergötland. Huvudsyftet var att försöka lägga ihop till en lokal referens för området kring sjön Sommen, men gör här en tolkning av proven under de olika kontexterna där de hämtats. Det visar sig att ytterligare byggnadsfaser kan identifieras utöver de genom tidigare analys är kända.
Klockstapeln
Den ursprungliga undersökningen räknade med tre faser utifrån byggnadsantikvariska överväganden.
114060-074. Förutom en uppenbart senare stock (reparation under 1700-talets förra hälft?), är yttersta bevarade ring ett fragment av 1521 års ring. Tidigaste teoretiska fällningsdatum är således sommaren 1521, men ett antal år seanre är måhända mest troligt. Timret är skarpkantat och saknar därmed vankant. Jag har kunnat datera samtliga av dessa 15 prov. TB finner fyra av proven odaterbara - 060, 067, 079 och 074, av vilka alltså ett är av helt avvikande ålder, och ett annat innehåller dubbelt så många årsringar som de andra. Fällningstid för timret, eller om det verkligen är fällt samtidigt, kan belysas med hjälp av splintvedsstatistisk. Tyvärr kan en sådan bara delvis genomföras. Kombinationen av prepareringsmetod (strykning med kritslam) och att jag under dateringsarbetet endast har tillgång till skannade bilder av proven och mobilfoton av provens frånsidor, gör att jag bara i enstaka fall förmått urskilja splintvedsgränsen, och då med viss osäkerhet. Ur mast D togs tre prov, vilka alla har 1520 års ring bevarad och i två fall fragment av 1521 års ring bevarad. Mast A, som är mer tätvuxen, har yttersta ring från 1518 bevarad, med ved som ser ut att ligga nära barkkant. En fällningstidpunkt få år efter 1520 är alltså trolig. För prov 068, med yttersta bevarade ring 1453, förefaller detta fällnigsdatum i senaste laget. Möjligen kan det vara fråga om en torrtall.
"Andra klockstapeln" (timmer från ombyggnaden på 1700-talet)
114087 ger flera dateringsförslag. Om 1751 antas vara korrekt är provet mer renodlat nederbördskänsligt än flertalet träd som använts i Asby.
114075-088. Av de 14 proven är tyvärr bara fem preparerade, vilka alla kan dateras. Ett av proven (114086) har vankant och yttersta ring från 1752. Tre andra har yttersta ring åren 1749, 1750 och 1751, kan vara samtida om TB anger 1752 och barkkant för provet 114087, men jag ser ingen barkkant och daterar yttersta ring 1751. Kanske ringen föll bort i samband med prepareringen, men fanns vid borrningen? Man kan således anta att detta timmer fälldes strax innan klockstabeln byggdes om, och att byggnationen således kan ha skett omkring 1753. Prov 076 har yttersta ring 1716 (TB noterar "barkkant?", men kan inte datera det.). Det ger inte något tydligt intryck av att vara torrtall, och splintstatistiken pekar mot att det inte gärna kan vara fällt 1752 ens om en yttersta del fallit av. Kanske utgör det (stödben CBV) en mellanliggande byggnadsfas tillsammans med prov 114060 (stödben DBÖ) och eventuellt 114111 från klockhuset, om dess svaga datering 1719 skulle stämma. Måhända de nio obearbetade proven skulle kunna kasta något mer ljus över detta!
1140 1 Asby klockstapel II, Ög PISY
1140 2 Sweden Pinus sylvestris 200m 1555 1752
1140 3 TB, TA
114104-111. Virket antas ha kommit från ett äldre torn eller takryttare.1 Av dessa prov lyckas jag med säkerhet bara datera samma fyra prov som TB. Alla är från skarpkantade virken och saknar således vankant. Tre av proven (105,107 och 108) är från likartade träd med yngsta mätta ring från 1246 i prov 114107. I prov 114105 (yttersta 1221) och 114108 (yttersta 1224) saknas splintved. I prov 114107 består splintveden av 24 ringar, och trädets fällningstid kan därmed beräknas mest sannolikt ligga inom intervallet 1256-1314 (95%). Träd 114105 kan beräknas vara fällt tidigast 1260. Prov 114108 tillåter inte någon meningsfull splintvedstatistik. Prov 114109 skiljer sig markant från de tre andra, med både fler och betydligt äldre ringar. I detta inträffar en dramatisk tillväxtminskning sommaren 1136 varefter följer en period med mycket smala ringar innan trädet sussesivt återhämtar sig, men med otypiskt tillväxtmönster, som ger osäker datering för de 34 ringar som följer. Ofta saknas någon eller flera årsringar efter sådana händelser, men om så är fallet här kan jag inte med säkerhet avgöra. Yttersta bevarade årsring är således bildad 1170 eller ett fåtal år senare. Splintved saknas och ett så gammalt och tätvuxet träd som dessutom drabbats av tillväxtkollaps kan mycket väl ha haft en blott tumtjock splint med hundra ringar, och kan också ha stått länge som torrtall. För prov 114104 kan inte 1216 uteslutas och för 114106 ges en mycket osäker datering 1196. Ingen av dessa har splintved, och med dessa dateringar skulle de kunna vara samtida med de andra i gruppen. En första användning så sent som under 1300-talets början kan därför inte uteslutas. Om en gemensamt fällnigstid förutsätts bör denna ligga i perioden 1263-1314, med tyngdpunkt i sannolikhetskurvan runt 1280. Prov 114111 har stor andel splintved och en möjlig men alls inte säker datering 1719, som skulle kunna vara vankant trots att bjälken är skarpkantad. Splintvedsanalysen utesluter inte ett fällningsdatum omkring 1750, men då virket är ganska frodvuxet bör 30 ringar motsvara ca 3-5 cm bortbilad ved, vilket tycks mig som inte sett konstruktionen, som svårförklarligt.
114104 1 Asby klockstapel III, Ög PISY
114104 2 Sweden Pinus sylvestris 200m 1018 1246
114104 3 TB, TA
114089-094. Prov 114089 och 114090 är från samma träd (båda från takstol 8) och har vankant, men innehåller dessvärre flera avsnitt med sannolika nollringar, antagligen p.g.a bränder, varför detta träd dessvärre inte kan dateras. De båda återstående tallproven, 114091 (bindbjälke 2) och 114092 (bindbjälke 13) saknar troligtvis splintved, men yttersta kvarvarande ring kan dateras 1100 respektive 1092. Med tillägg för saknad splintved kan fällningsdatum beräknas sannolikt vara efter, kanske långt efter, ca 1143 om båda träden är samtida. Ekprov 114093 ur södra remstycket kan dateras med yttersta bevarade ring från 1120 och med tillägg för saknad splintved kan den tidigast vara fälld 1130, men troligare minst ett decennium senare. Provet i norra remstycket går inte att säkert datera (1392 kan kanske inte uteslutas). Långhusets takverk kan av dessa prover att döma således vara uppfört tidigast på 1140-talet och nog osannolikt så mycket som ett sekel senare.
11409 1 Asby kyrka, E QUSP
11409 2 Sweden 1028 1120
11409 3 TB, TA
———— 114093, 1028–1120, Remstycke i syd
SpeciesCode=QUSP; (Se bild 10.2 MB)
Långhuset, tillbyggnad i väster, återanvänt timmer
Alla prov har skarpkant, d.v.s är fyrkanthuggna och saknar därmed vankant. Hur mycket ved som är borthugget är i många fall oklart, då splintveden i de flesta fall inte med säkerhet kan konstateras. Detta är problematiskt eftersom man därmed inte säkert kan veta om man i själva verket eftersträvade att bygga med endast kärnved. Av de nio proven kan de befintliga ringarna dateras säkert i fem fall. I några fall kan splintved med någorlunda säkerhet konstateras och fällning kan i de fallen ants ha ägt rum vid en gemensam tidpunkt någon gång under 1200-talets tre sista decennier. Om man på övriga prover bedömer splintvedsförekomsten så generöst som möjligt, skulle det ge att alla säkert daterade prov kan ha en gemensam fällningstid mellan 1281 och ca 1298. Om man istället antar att splintved verkligen saknas där splintvedsgränsen är otydlig, skulle det betyda att man måste räkna med en byggnadsfas i mitten av 1300-talet, där den osäkra och avvikande dateringen av 114102 med yttersta bevarade ring 1352, och barkkant troligen få ringar utanför sista ring, skulle ge mening. Tyvärr är dateringen av det provet ej säkerställd och kan därmed vara totalt fel. Någon byggnadsfas vid mitten av 1300-talet kan för närvarande således varken bevisas eller avvisas. Att kyrkan byggts om/till under 1280- eller 90-talet är däremot säkerställt, och har eventuellt en gemensam fällningstid med en del av klockhusets återanvända virke.
114098 kort bindbjälke 4. Endast 63 ringar. TB anger dock 76 ringar varför ett fragment kan antas förlorat. Möjlig datering 1206+fragm, varav troligen 35 i splint. Om dateringen stämmer och det förlorade fragmentet är yttre, skulle det ge yttersta ring 1220, men fragmentet kan vara inre eller helt enkelt vara en felskrivning. Såvida inte splintvedsgränsen är en synvilla (missförgning av annan orsak) kan en datering på 1280-talet uteslutas. Det lutar åt att virket mest troligt kommer från den äldre byggfasen runt 1215.
114101 Lång bindbjälke 3, skarpkant. Oklar splintvedsgräns. Osäker datering 1277. Yttersta ringarna ganska breda och eventuellt är de yttersta 36 ringarna splint. Om dateringen stämmer och 36 splintringar verkligen föreligger skulle trädet kunna vara fällt under 1280-talet. Saknas splint är ett fällningsdatum på 1350-talet däremot möjligt.
114102 Lång bindbjälke 7, skarpkant. +fragm. Osäker datering 1352.
Försök till splintvedsanalys. Splintvedsgränsen i många fall ganska svår att säkert identifiera på dessa prover. Om jag tolkat de ofta små färgnyansskilnaderna rätt bör de flesta träden vara fällda under 1280 och 1290 talen eller vid en gemensam tidpunkt mellan ca 1282 och 1292. Dateringar markerade y? är osäkra eller mycket osäkra och kan således vara helt fel. Sp? avser att splintvedsgränsen är osäker och ger utrymme för andra tolkningar.
11409 1 Asby ka, Långhuset, tillbyggnad åt v, återbrukat PISY
11409 2 Sweden 1117 1352
11409 3
114117-120. Prover finns för fyra stockar i kortaket, som bedömdes vara original. Tre av dem kan dateras trots störd tillväxt p.g.a flera bränder och eller parasitangrepp (insekter eller svamp på barren). Träden som använts var olikåldriga. Två av proven kan vara tagna nära vankant, men det verkar inte föreligga vankant på proven, kanske skadades de vid provtagningen? Om en gemensam fällningstid antas, måste den ligga mellan 1211 och inte mycket senare än 1220 och troligast i förra delen av perioden.
Proven är delvis mycket svårdaterade, och har krävt en del överväganden, vilka bör redovisas med detaljerat, särskilt som de också kan ligga till grund för viss skogshistorisk reflexion:
114117 (1149-1206): Sensommaren 1186 (r 20) sjunker tillväxten abrupt och trädet återhämtar sig först efter ca sju år. Sammanfaller med en återkommande, men vanligen mindre kraftig tillväxtsvacka i Asby-materialet. Den är inte fullt synkron, och jag misstänker att det är fråga om ett flerårigt angrepp på kronorna av t.ex tallspinnare.
114118a (1137-1212) och 114118b (1112?-1113-1213). Tillväxten uppvisar flera anomalier. 1186 års nedgång är markant (r 26/27). Trolig brand ca 1199 (r 13/14) med två respektive tre absenta ringar i de följande åren. Tyvärr kan det exakta året inte fastställas då flera tolknigar är möjliga. Efter 1158 (r 54/55) sker en kraftig tillväxtminskning med tre absenta ringar i båda proven. Troligen brand. Samma tillxäxtminskning efter 1117 (r.96) som i 114120, men mer dramatisk. Tyvärr är antalet ringar före depressionen mycket få, och någon säker slutsats om huruvida det är brand eller parasitangrepp kan inte dras. Motsvarande nedgång 1118 kan skönjas i Löfstrands kurva, där det kalla 1119 också är något bredare än föregående (utebliven temperaturrespons). Från och med 1134 (r.79) sker en dramatisk tillväxtökning, vilken alltså sammanfaller med en ytterligare försvagning av tillväxten hos 114120. 1132 (r.81) är synnerligen svag.
114119 (1163-1210): 1186 års (r 24) nedgång syns, men mindre skarp än i 114117.
114120 (1041-1168): Efter 1117 (r 51) sker en kraftig tillväxtminskning med absent ring kanske 1118 (r 54) eller något av de följande åren med tunna ringar. Om det är brand eller parasitangrepp är alltså oklart. Efter 1135 (r 33) sker ytterligare försvagning med ett par absenta ringar under de kommande årens diffusa nedgång.
Proven ger möjlighet till en splintvedsanalys, som visar att en gemensam fällningstid för de daterade proven bör ligga mellan sommaren 1214 och splintvedsstatistiskt mest sannolikt före 1119. Provet 114119 saknar kärnved, men har ytterst fragment av 1211 års ring. Då de yttersta ringarna på prov 118b är mycket breda, och ytan bedömdes vara vankant, är det inte troligt att mer än högst någon enstaka fattas. En eventuell gemensam fällningstidpunkt torde därför antagligen ligga nära 1215.
11411 1 Asby ka, Koret PISY
11411 2 Sweden 1041 1213
11411 3
114112-116. Fyra prov finns, varav tre av fur och ett av ek. Två av furuproverna kan dateras. Det ena, 114112, med 67 mätbara ringar och en fragmentarisk men troligen nästan fullständig 1206 års ring, nära barkkant ytterst. Det andra daterbara provet, 114116, har 98 märbara ringar, alla kärnved och den yttersta 1094. Ett yttre fragment om ca 10 ringar skall ha funnits enligt TB:s rapport, men det framgår inte om även det var kärnved. Vi kan för detta prov därför bara sluta oss till en datering "efter ca 1135", men inte hur långt efter. En bra bit in på 1200-talet är fullt möjligt och båda proven kan därför vara samtida. Absiden skulle således kunna vara samtida med koret från omkring 1215.
11411 1 Asby ka, absid PISY
11411 2 Sweden 997 1205
11411 3
Man torde kunna konstatera en byggnadsfas åren omkring 1215, som omfattat kor och absid, och kanske delar av långhuset, såvida inte dessa är äldre, vilket inte helt säkert kan uteslutas. Denna byggnadsfas på 1210-talet kunde inte fastslås utifrån TB:s ursprungliga datering.1 En annan byggnadsfas sker i slutet av 1200-talet (efter 1281), från vilken timmer har återanvänts i långhuset, som kan vara samtida med det återanvända timret i klockhuset. Ytterligare byggnadsfaser i mitten av 1100-talet och mitten av 1300-talet kan inte med säkerhet uteslutas främst p.g.a svårighet att identifiera splintvedsgränser. Om en nogrannare undersökning av dessa kunde göras, kan kanske något ytterligare klarna.
Skogsbrandhistorik, sammanfattning
Skogsbränder skapar ofta absenta ringar hos tall, vilket ofta gör dateringsarbetet svårare, och ibland omöjligt. Om hindret övervinns, ger de å andra sidan en inblick i skogshistorien, som i fråga om de tidig- och högmedeltida kyrkorna i Götaland och Mälarlandskapen går bortom vad som är möjligt att nå genom studiet av stubbar och lågor, som endast sällan når ner till medeltid.3 Proven från de medeltida kyrkorna är i huvudsak borrprov och oftast tagna på okänd höjd, men oftast åtskilliga meter upp i träden. Detta gör att några brandljud, som främst uppträder nära markytan, och på begränsade delar av stammens omkrets, mycket sällan återfinns i borrproven, som tagits utifrån en helt annan frågeställning än de skogshistoriska. De tecken som kan förväntas i dessa prov är istället främst tillväxtdepressioner, eventuellt med absenta ringar. Någon gång deformerade "vågiga" ringar eller kådrik ved. Eftersom de tecken på brandhändelser som kan förväntas i sådana prov som typiskt tas för att datera kyrkor kräver relativt hög brandintensitet, är det troligt att framför allt betesbefrämjande försommarbränningar inte registreras, varför den betydligt lägre frekvens av brandhändelser som kan beläggas genom detta material nog inte är jämförbart med vad som kan tas fram genom analys av ljud i kvarstående stubbar och lågor. De mer indirekta brandtecken som återfinns har också lägre temporal precission än ljuden som ofta kan dateras till månad. Ett annat uppenbart problem är att det sällan går att veta från vilka bestånd virket hämtats. I det fall det är fråga om skogsbyggder, torde relativt närbelägna växtplatser kunna förmodas.
I proverna från Asby kyrka och klockstapel finns brandtecken ca 1117, ca 1158 och ca 1199 i det mest brandkänsliga provet 114118 (koret). Efter 1186 finns en utbredd tillväxtnedgång som eventuellt kan vara orsakad av ett insektsangrepp på kronorna även om inte heller brand nog säkert kan uteslutas.
Noter
1. Eriksson, Jan: Dendrokronologiska undersökningar av medeltida kyrkor inom Linköpings stift, Rapport 2006:16, Länstyrelsen i Östergötland, ISBN 91-7488-151-5, ss.12 ff.
2. Gjerdrum, Peder: Estimating missing sapwood rings in three European gymnosperm species by the heartwood age rule, Dendrochronologia 31 (2013) 228–231 (via researchgate.net)
3. Niklasson, Mats & Drakenberg, Börje: A 600-year tree-ring fire history from Norra Kvills National Park, southern Sweden: implications for conservation strategies in the hemiboreal zone, Biological Conservation 101 (2001) 63–71 (via dendrochronology.se)