Daterade objekt | Övra Sandby kvarnar (Bredsättra sn) | Föra kvarnar | Gärdslösa kvarnar | Högsrums kvarnar | Sadeltakskvarnar | Källa | 4 kvarnar i Mörbylånga | Risinge kvarn

Kvarnar vid Resmo. Akvarell av arkitekten A.T. Gellerstedt 1875

Inledning

Eftersom det antagits att det raka sadeltaket är ursprungligare än det brutna taket eller mansardtaket, som bör ha införts under 1700-talet,¹ är det frestande att försöka använda kvarnanas takform som ett indicium vid kvarndatering. Detta i synnerhet som kvarnarna i övrigt uppvisar så få andra detaljer som kan läggas till grund för typologisk datering. Jag har därför dendrokronologiskt försökt att datera olika delar av ett antal kvarnar med rakt sadeltak, på mellersta Öland – främst sådana som varit olåsta – för att se om dessa möjligen kan sägas avvika tidsmässigt från de med brutet tak. Eftersom vissa kvarnar tidigare har varit svårt förfallna och stått helt taklösa måste man tyvärr ibland misstänka att takformen kanske kan vara en sentida gissning, och således förhålla sig källkritiskt också i förhållande till den faktiska byggnadens nutida utseende. Om inte åtminstone något av det äldre taket finns kvar, och i synnerhet om avståndet mellan kronhjul och tak är väldigt litet, eller om passen inte monterats eller helt saknas, bör man inte dra några långtgående slutsatser om vilken takform som kvarnen faktiskt hade när den användes.

När man studerar kvarninventeringsmaterialet från 2006 kan man dock inte förbigå det förhållandet att takformen har en tydlig geografisk koppling. Sadeltaken är betydligt vanligare på södra Öland än på norra. På norra Öland ner till Gärdslösa/Högsrum inventerades 15 kvarnar med sadeltak och 173 med brutet - d.v.s endast 8% hade sadeltak (i siffran ingår min egen inventering av kvarnarna i Gärdslösa²). På södra Öland (Långlöt-Glömminge och söder ut) inventerades 45 sadeltakskvarnar och 66 med brutet tak d.v.s så mycket som 41% hade där sadeltak (Kanske bör man ta bort Långlöt med sina tre - inte fyra - sadeltakskvarnar och 7 hittills inventerade kvarnar med brutet tak - det finns fler). Även om kvarnar naturligtvis har flyttats – inte minst till sydvästra Öland), så är skillnaderna i proportion mellan de båda typerna så tydliga att man bör våga antagandet att det raka sadeltaket i första hand hör hemma på södra delen av ön. Att det raka sadeltaket är typiskt för södra, eller åtminstone sydvästra öland vittnar också det äldre bildmaterialet, från tiden innan kvarnar ännu restaurerades av antikvariska skäl. Publicerade bilder från Vickleby 1916-21 visar att flertalet kvarnar där hade sadeltak³, och i samma rikting pekar Gellerstedts akvarell som visar inte mindre än 14 kvarnar i Resmo 1875, av vilka flertalet ser ut att ha sadeltak.⁴ Att fem av de nordöländska sadeltakskvarnarna har stenfot visar dock att sådana kvarnar i viss utsträckning också byggts där.⁵

De undersökta kvarnarna

Kp09. Delar av maskineriet.

Kp09. Mellanbjälkarna vilar i denna kvarn ovanpå hjärstocken istället för att vara intappade.

Kp09, Ramsättra, Köpings socken. Flyttad från Himmelsberga, Långlöt sn 1950. Byggd 1850⁶. Stubben är daterad till tidigast sommaren 1690 (KP091), och hör därmed till de riktigt gamla stubbarna. Två hörnstolpar är daterade, den ena (brosidan till höger, KP097a) med 14 illa medfarna splintvedsringar till 1707, d.v.s fällningsår 1707-17. Den andra (KP0095a) till efter 1609, men då splintved troligen saknas i den helt rektangulärt formade stocken, torde även detta träd kunna vara fällt så sent som omkring 1700. Några andra virken i kvarnen är av yngre datum: en vertikal stötta under hjärtstocken, som möjligen tidigare haft annan användning, och som kan dateras till 1805/06 med förmodad vankant (KP094a), en brostock (KP092) är från tidigast 1772, men antagligen omkring 1780 och en stubbstötta (KP093a) med yttersta behållna ring från sommaren 1842. Då det finns 6,5 kraftiga splintringar i detta prov, bör dateringen ligga i företrädesvis förra delen av intervallet 1845-55, vilket också stämmer bra med det uppgivna årtalet 1850. Eftersom såväl stubbe som hörnstolpar är från tiden runt 1700, och övriga inre delar av den bärande konstruktionen inte visar på några tydliga variationer, kan man förmoda att denna konstruktion är ursprunglig, medan brostockar och maskineri och andra utsatta delar gjordes 1850. Takkonstruktionens ålder kan inte bedömas, men inget utesluter att också den tillkommit 1850 – eller till och med tidigare. Röstenas ovanträ är försedda med not, i vilka äldre, nu överspikade panelbrädor är infattade, vilket torde utesluta att röstet skulle vara yngre än från 1850 års byggnation. Det är kanske värt att notera att den bärande konstruktionen är mindre vanlig i det att hjärtstocken inte har tappats in i de båda mellersta, horisontala sidostockarna på det vanliga sättet, utan istället har dessa lagts med ett mindre urtag ovanpå hjärtstockens ändar.⁷ Kvarnen är till stor del mycket gammal (tidigt 1700-tal), men det går inte att utesluta att röstet och sadeltaket ändå kan vara från 1850.

Hgsr4, Odens flisor, Högsrums socken. Större rödfärgad kvarn med rakt sadeltak. Stubben har inte kunnat dateras, men den ena brostocken kan dateras till tidigast 1808, och knappast senare än 1820. ”Sadeln” (mellanlägget mellan stubbe och brostockar) kan dateras till ca 1865. Kvarnen är flyttad från Kalmar. Sadeln (ca 1865) kan markera tiden för kvarnens flyttning, eller också förbättrade man då endast dess stabilitet. Eftersom inget i kvarnen kunnat dateras till före 1810, och åtminstone betydande ombyggnationer gjorts, torde även sadeltaket vara från 1800-talet.

Röste (t.v) och tak (t.h) innifrån i Gk01. Tidigare röstespanel satt i den nu tomma noten, vilken alltså visar att kvarnen haft sadeltak även tidigare.

Gk01, Rosenborg, Gärdslösa socken. Kvarnstubben kan dateras till ca 1779-1784. Årtalet 1783 med spegelvända siffror och initialerna PCS finns inskurna i hjärtstocken, som, liksom kvarnhusets hörnstolpar, är av tall. Datering har också gjorts av den ena brostocken till 1848 eller åren närmast därefter. Texten ”Axel 1879” är inskuren i högra mellanbalken som är av ek, och ser nyare ut än hjärtstocken, men som tyvärr inte gått att ta prov ur. Kvarnen har två ledade stöttor. Det raka sadeltaket är inte någon nykonstruktion att döma av noten i röstets ovanträ. Om takkonstruktionen är ursprunglig kan inte avgöras, men den kan inte vara äldre än 1783 men antagligen inte yngre än ca 1850.

Gk05. Det välvda sadeltaket på jordslätakvarnen...

...har gjorts om till ett svagt brutet tak.

Gk05, Jordsläta, Gärdslösa socken. En liten kvarn. Två prov tagna ur stubben (Gk051ab). Yngsta uppmätta ring från 1701. Kvarnstubben bör därför vara tillverkad 1702 eller några år därefter och är således bland de äldsta i Gärdslösa, men yngre än den kvarn som 1697 års inventering räknar i Jordsläta. En kalkstensflisa täcker bron, den bärande konstruktionen är av ek och brostockarna vilar direkt på stubben utan mellanliggande ”sadel”. Taket har tidigare varit ett välvt sadeltak som varit täkt med pärt. Det tidigare undertaket av mellan röstena spikade brädor, är bevarat under det nuvarande trätaket, och pärten kan skönjas mellan brädorna inifrån. Röstenas ovanvirken har not för brädpanel. Prov har 2008 tagits ur en brostock (GK052a) och i den högra hjärtstockbärande bjälken (GK053a). Dessa prov är tagna i vad som ser ut som splintved, men då splintringar saknas i proven, får det antas att ytan ligger i splintvedsgränsen. GK052a har ett beräknat fällningsår mellan 1787-1801 och GK053a mellan 1778 och 1794. Om man antar att de är samtidigt fällda i samband med kvarnens (om)byggnad, så bör denna ha skett åren omkring 1790. Eftersom välvningen åstadkommits genom ett påskarvat stycke, så är det svårt att avgöra om taket tidigare kanske varit rakt, men välvts i samband med att hjulet eller passen bytts ut. Takkonstruktionen kan i alla fall inte vara tidigare än sedan 1790-talet

Gk25, Jämjö, Gärdslösa socken. Kvarnen har nu rakt sadeltak, men 1987 fanns bara stommen kvar,⁸ och vilken den ursprungliga takformen varit kan nog inte avgöras såvida inga äldre foton eller andra noteringar kommer fram. Två prov ur stubben (Gk251ab) och ett ur den ena brostocken (Gk252a) har tagits. Yttersta mätta årsring i stubben är från 1794, men minst en ring till finns. Yttersta bevarade ring i brostocken är från sommaren 1796 och kan vara vankant. Kvarnen byggdes därför antagligen hösten 1796 eller få år därefter. Åke Johansson anger i sammanställningen 1987 byggnadstiden till början av 1800-talet, vilket alltså i stort sett kan bekräftas, men frågan om ursprunglig takkonstruktion måste alltså lämnas obesvarad.

LL02. Gångåsen har varit utsatt för väder och vind och det är mycket trångt mellan hjul och tak

LL02 Ismantorp, Långlöts socken. Yttersta ring i stubben (LL021a) är från ca 1791-92, men trädet kan eventuellt vara fällt något år senare. Prov ur jordträ (LL022a) dateras till efter 1788. Kvarnen torde därför kunna antas ursprungligen vara byggd på 1790-talet. Det är svårt att säkert avgöra om kvarnen alltid haft rakt sadeltak, eller om detta tillkommit senare. Röstets brädor sitter i noten på gammalt sätt, och röstets notade ovanträ ser också gammalt ut. Detta talar för att kvarnen haft sadeltak sedan länge. Å andra sidan är det synnerligen trångt mellan hjul och tak och dessutom ser det ut som om gångås och de balkar på vilken denna vilar utsatts för väder och vind under ganska lång tid, medan röstets ovanträ och andra klenare delar i kvarnen är ganska oanfrätta. Detta kan tolkas som att kvarnen i senare tid satts samman av delar från mer än en kvarn, vilket i så fall gör tolkningar av sadeltakets ålder osäkra.

LL05 Björkerum, Långlöts socken. Stubben (LL051a) dateras till tidigast sommaren 1751 eller några år därefter. Höger brostock (LL052a) sannolikt till sommaren 1800, eller möjligen åren därefter, om det trots allt inte skulle vara vankant på provet. Ett prov ur stocken under gångåsens lillända ger en inte helt säker datering till sommaren 1797 eller åren därefter. Till höger i kvarnen är inskuret ”1803”, vilket av dateringarna att döma antagligen är byggåret, varvid en äldre stubbe dock användes. I noten i röstets ovanträ sitter ännu den gamla panelen kvar, medan en nyare är spikad utanpå. Sadeltaket kan mycket väl vara ursprungligt från 1803.

LL06 Folkeslunda, Långlöts socken. Stubben är svårdaterad. Två prov (LL061a,b) ger en sannolik, men inte säker datering till åren närmast efter 1827. Årtalet 1854 är vackert inskuret på kvarnens undersida (brostock). Kvarnen och dess sadeltak har således knappast byggts tidigare än tidigast i slutet av 1820-talet, kanske på 1850-talet eller senare. Någon närmare bedömning kan inte göras utan tillgång till kvarnens insida.

RS11. Gammal kvarn med nytt tak

RS11 Vanserum, Runstens socken. Stubben är daterad till sommaren 1693 eller möjligen några år därefter (RS111a). Årtalet 1721 finns inristat i kvarnen och därefter texten ”OMB AR 1903”. En mycket omfattande renovering har gjorts 1995, då hela takkonstruktionen och många andra delar ersatts. Det saknas pass och det är tveksamt om avståndet mellan det nuvarande taket och kronhjulet alls medger någon pass, varför det inte kan uteslutas att taket tidigare kanske har varit brutet. Detta torde endast kunna avgöras genom eventuell äldre dokumentation.

RS12 Dyestad, Runstens socken. Stubben, som har kvarsittande bark, kan dateras till sommaren 1764 (RS121a) och en brostock (RS122a) till förmodligen äldre delen av intervallet 1760-77. I Kvarnen finns inskuret till höger: ”1766/ DEN POS/ 20 4/ MAIUS” (”4” är spegelvänd). De bärande delarna tycks alltså samtida med inskriptionen och 1766 som ursprungligt byggår kan bekräftas (På andra sidan finns årtalet 1884). Kvarnen har av konditionen på bärande stockar att döma stått taklös en tid. Taket är nytt och ovankanten på röstet saknar not. Det ser dessutom relativt trångt ut mellan tak och kronhjul, varför det inte kan uteslutas att nuvarande sadeltak i sen tid ersatt ett tidigare brutet. Några säkra slutsatser om från vilken tid sadeltaket är, kan således inte dras med nu tillgängligt material.

Slutsatser

Av de tio kvarnar med rakt sadeltak på mellersta Öland, omfattas av denna undersökning, kan man konstatera att kvarnar med rakt sadeltak har byggts åtminstone under första hälften av 1800-talet, men att det också torde ha tillkommit sådana tak i samband med restaureringar av mycket svårt förfallna kvarnar i sen tid, där den eventuella troheten mot kvarnens ursprungliga utseende inte kan avgöras. Man kan dock notera att i tre av de tio undersökta kvarnarna med sadeltak finns mycket gamla kvarnstubbar, vilket är en smula anmärkningsvärt då jag hittills hittat lika gamla kvarnstubbar i endast två kvarnar med brutet sadeltak (kvarnen i Gel, Föra socken, flyttad från Wannborga, Köpings socken, med stubbe från 1680-tal,⁹ och den i Abantorp, Högsrums socken från 1690-talet¹⁰). Antalet undersökta kvarnstubbar uppgår till ca 40.¹¹ De flesta undersökta kvarnstubbarna ingår i min dendrokronologiska ekreferens för Öland.¹²

Man kan alltså möjligen se ett visst samband mellan takform och hur gamla anor kvarnen har, men att en kvarn har sadeltak innebär på intet sätt att den nödvändigtvis är särskilt gammal. Taktypen var uppenbarligen produktiv på mellersta Öland under 1800-talet, och sadeltak torde i bland även ha tillkommit i sen tid. Det tydligaste mönstret är att sadeltaket på öländska kvarnar är ganska starkt geografiskt betingat och i huvudsak har en sydlig utbredning.

Noter

Källor och litteratur

Axelson, Torbjörn: Väderkvarnarna i Föra socken på norra Öland, taxelson.se/dendro/oland/Fk.php

Axelson, Torbjörn: Väderkvarnarna i Gärdslösa, taxelson.se/dendro/oland/Gk.php

Axelson, Torbjörn: Väderkvarnarna i Högsrum, taxelson.se/dendro/oland/HgK.php

Billow, Anders, Från slott till koja på Öland, ur: Svenska Turistföreningens årsskrift, 1921, Stockholm, 1921, ss. 41-72

Johansson, Åke: [Beskrivning av kvarnarna i Gärdslösa], opublicerat manus 1987.

Kvarninventering 2006. (Opublicerat excell-ark av ännu ej färdigställd kvarninventering)

Liljeroth, Erik, Mark, Jan & Olsson, Bror (red.), Öland, Allhem, Malmö, 1963

Sjögren, Torbjörn och Lassen, Ove: Ölands väderkvarnar - Kulturhistorisk analys; Kvarnprojektet, Rapport 2001, Kalmar Läns museum.

Mätdata (ringbredder)