Jungfru Marie bebådelsedag, Grangärde kyrka.
Text: Luk 1:26-38

Vad är det som gör det under som beskrivs denna dag så svårt? För många människor svårare än alla de andra under som beskrivs i evangelierna söndag för söndag. Evangelierna igenom. Skulle det vara svårare för Gud, som skapat hela världen, att låta ett barn bli till utan mans medverkan?

Det handlar om flera saker. Det ena är att det berör vår sexulaitet, och då är det genast känsligt. Vi kan lätt se att många i vår tid är känsliga för varje ifrågasättande av sexualitetens stora och avgörande värde. Att då hålla fast vid att Gud faktiskt inte är skyldig att respektera vår mänskliga sexualitet när han låter det barn på vilket hela världens frälsning hänger, blir till, är svårsmällt för vår stolthet. Skulle Gud vekligen kunna handla utan vår medverkan?!

Men om det är på detta vi egentligen stöter oss - även om det förståss brukar lindas in mycket finare än så - då träffar budskapet oss där det ska. För detta under svarar inte på hur Kristus kan vara Guds son, inte på hur han kan vara utan synd. Han hade kunnat vara född utan synd ochså med en jordisk far, om så hade behagat Gud istället. Han hade kunnat vara sann Gud och sann människa, och Guds son av evighet, också med en jordisk far, om det bahagat Gud. Det finns inget logiskt nödvändigt samband mellan Marias oskuld och att Jesus är född utan synd. Inte heller mellan hennes jungfrudom och att han är Guds son. För Kristus blir genom Maria människa och vår like. Guds son är han innan världen blir till

Men nu behagade det Gud att göra detta under för att göra åtminstone två saker tydliga för oss:

1. Det ena är att Gud på detta sätt visar hur han i Kristus skapar en ny mänsklighet. Den mänsklighet som vi av naturen tillhör, är nämligen utestängd från Gud. Av jord är vi komna och jord skall vi åter varda. Vi länktar till Gud, men kan aldrig nå honom. Vägen tillbaka är stängd, och vi är i oss själva förlorade. Guds krav på oss är astronomiska. Men i Jesus börjar Gud något nytt. En ny mänsklighet, i vilken han vill infoga oss genom en andlig nyfödelse: "Den som inte blir född på nytt, av vatten och ande, kan aldrig se Guds rike, säger Jesus till Nikodemos". detta är det eviga nådesrike, som ängeln talar om när han säger "... du ska ge hoom Namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och ha skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut." Det som sker i Jesus är lika stort som när Gud i skapelsens gryning lät människosläktet bli till. Något lika nytt. Ett nytt sammanhang, och en mening som annars inte hade funnits. Som ett tecken på detta svindlande under, som sker när Gud blir människa, och den frälsta, gudstillvända männskligheten tar form i honom, behagar det Gud att låta detta barn bli till utan mans medverkan.

2. Det andra Gud vill göra tydligt för oss genom detta under, är att Att Guds nåd inte beror på mänskliga gärningar. Och Guds nåd är i Jesus Kristus. Den som bär Kristus - håller fast vid honom, håller fast vid Guds nåd och bärs av den. För det är Jesus ensam som öppnar oss vägen hem till Gud. Det är han ensam som försonar våra synder med sitt liv och på sitt kors. Det är han ensam som därför med rätta bär namnet "Jesus", som betyder: "Herren är Frälsaren". Och denna Guds frälsning är inte på minsta sätt beroende av mänskilg vilja, utan är nåd från början till slut. När Jesus skulle födas, och nådens sol tändas för alla oss syndare, då behagade det Gud att visa sin suveränitet genom att förbigå mänsklig vilja och planering. Gud behövde ingen man.

Självfallet är då inte poängen att Maria sade sitt mångomtalade "ja" till Gud. För Gud behövde inte inte heller hennes "ja", och inför Guds storhet kan vi bara böja oss eller fly. Maria flydde inte, förhärdade sig inte. Men inte heller detta var något att sätta på kontot för mänskliga bragder på vägen en till Gud. För hur kunde Maria tro på ängelns ord. Jo, därför att Guds Ande i henne skapade tron genom ängelns ord. Det syns ju tydligt i berättelsen att det först fanns tvivel hos henne. Hur skulle hon kunna bli mor? Hon hade ju ingen man. Hennes jungfrudom har ibland höjts upp till något storslaget, en dygd över alla dygder, men ser vi till texten är ju inte det poängen. För henne, i uppgiften att bära det barn Gud hade lovat, är detta en uppenbar brist, att hon aldrig haft någon man. För hur skulle hon kunna bli mor utan man? Inte heller Maria kunde av sig själv tro att Gud utan hennes egen och någon mans medverkan skulle kunna låta ett barn bli till i henne. Men genom Ordet från Gud som ängeln talar till henne, så kommer tron till. Och hon svarar: Jag är Herrens tjänarinna, Må det ske med mig som du har sagt. Så banade sig Guds ord och nådens under väg i hennes hjärta. Det berodde inte på henne utan på Gud allena.

Och just så är det alltid när nådens under sker i en människa. När Gud säger till oss att vi har funnit nåd inför Gud. Då är den naturliga reaktionen att vi pekar på vad vi saknar. Maria pekade på att hon inte hade någon man - hur kunde hon då bli mor till detta barn. Vi pekar på att vi inte har gjort det som fodras av oss. Vi har inte levt heligt. Vi har inte levt endast gott och värdigt, efter Guds vilja. Vi har tänkt mer på oss själva än på andra. Vi har fruktat människor mer än Gud. Hur skulle det då kunna vara sant att vi är rättfärdiga inför Gud och Heliga? Och så gör vi om Guds budskap till en uppmaning om att sträva mot helighet och rättfärdighet. Men det är något annat. Lika lite som ängelns budskap handlade om att Maria så småningom skulle gifta sig och få barn på naturlig väg, lika lite handlar evangelium om att vi ska sträva efter det goda och på sikt bli alltmer heliga och rättfärdiga inför Gud.

Nej, det handlar i båda fallen om Guds suveräna under. Vi är förklarade rättfärdiga av Gud, utan vår medverkan. Allt vi gjort eller kommer att göra, av både gott och ont, är helt irrelevant när det kommer till vår rättfärdighet inför Gud. Här är vi alla lika. Bara Gud är annorlunda. Bara han är nådens källa. Detta är evangeliums kärna.

Och här profeterar Maria sanning när hon säger: "Hungriga mättar han med sina gåvor, men rika skickar han tomhänta bort". För det som stänger vägen till Gud är inte våra synder, våra ogärningar, våra tillkortakommanden, vår fattigdom på det som kan behaga Gud eller göra oss väl beredda för hans nåd. Nej, det enda som hindrar oss är misstron mot Guds nåd och oviljan att acceptera att Gud räknar mig rättfärdig endast för Jesu skull, och inte gör någon åtskillnad mellan mig och vilken massmördare eller hädare som helst. De och jag har samma rätt som Maria att i tro hålla fast vid att Jesus har dött för världens alla synder - också mina, och att himmelen är öppen för oss alla, för Jesu skull.

Sedan är det en annan sak att vi skall leva heliga, därför att vi är heliga. Vi ska leva som Guds barn för att vi är Guds barn. Inte för att bli det vi redan är eller för att bevisa för oss själva eller andra att vi är det. Nej, men tron gör oss till grenar i det träd där Kristus är stammen, och ett gott träd bär inte dålig frukt. Trons och omvändelsens frukt kommer att finnas hos den omvända människan, även om också den onda naturen i oss alla kommer att göra sig påmind så länge vi lever på jorden.

Men dessa frukter av tron, kommer att handla om jordisk plikt. För Maria handlade det om nattvak och blöjor. Det barn hon skulle föda, han som skulle öppna vägen för henne och oss alla till Guds himmel, han behövde henne som mor därför att han också var människa. Som hennes frälsare behövde han inget av henne. Och som frälsare behöver Jesus inget av oss heller. Men det finns omkring oss människor som behöver oss. Det må vara i familjen eller på andra sidan jordklotet. Men när situationer ropar på oss, så är det Gud som kallar oss. Om det tycks oss vara litet och obetydligt, så är det en synvilla i brist på rätt perspektiv. För över oss har Gud öppnat nådens himmel.Vi är Guds älskade barn, av nåd allena, bara för Jesus skull. Inget annat. Detta är vår skatt. Den ska ingen ta ifrån oss. Och i förtröstan därpå kan vi ge vår kraft i våra jordiska uppgifter.

Låt oss stå upp och bekänna vår kristna tro:


ing 164:1-7 På tröskeln till Marias h
lovs 18:1-3 * Allena Gud i himmelrik
grad 481:1-5 Alla källor springer fram
e pred 348:1-5 Kristus, konung som hör h
slut 112:1-7 Världens Frälsare kom här