Annandag Pingst 3 årg. Fäbogudstjänst i Risåsa (Höglinda) 2002-05-20

texter: Joh 12:44-50, Apg 2:36-39
Andens vind över världen är rubriken och temat för Annandag Pingst. Anden vill blåsa genom oss, så att vi kommer i ett rätt förhållande till Jesus, och så att vi kan ta emot hans ord. För det är inte det lättaste. Den här texten ur Johannes hör till de många texter hos Johannes, där Jesu Ord verkar rent frånstötande. Så svartvitt och antingen - eller, framstår hans ord. Antingen tro på Jesus eller så är den eviga undergången ofrånkomlig. Inte ens en Jesu vrede över otron, utan ett nästan kallt konstaterande, att den som inte förblir i honom är utan väg till sanning och liv, eller en torr gren, utan förbindelse med den rot som ger liv. Ja, så enkelt är det enligt Jesus. Ingen kommer till Fadern utom genom Sonen. Jesus dömer ingen, men hans ord, som han talar av Fadern, de dömer den som avvisat dem på den yttersta dagen.

Kan man ta Jesus på allvar? Som en teoretisk ståndpunkt tycks hans ord värdigt vilken "taliban" som helst. Och när vi ställer oss utanför Jesu ord, och bedömer dem, så tror jag vi alla känner igen oss bland dem som inför liknande ord, på ett annat ställe i Joh. lämnar Jesus, med orden att det är outhärdligt att höra honom. Och vid det tillfället frågar han sina närmaste: Inte vill väl också ni lämna mig, och Petrus säger för dem alla: Herre till vem skulle vi gå - vi tror och förstår att du har det eviga livets ord. Dessa som levde nära Jesus hade ett annat perspektiv. De ägde redan livsgemenskap med Jesus, och i den trons livsgemenskap var och är Jesu ord inte så märkliga längre.

Nyckeln till hur vi ska ta emot Jesu ord, är alltså att vi inte ska göra det s.a.s utifrån eller ovanifrån, som från en överlägsen, värderande attityd. För då kan vi inte ta emot Jesus eller hans ord. Utan för att vi ska kunna ta emot honom och hans ord, så måste vi redan vara indragna i livsgemenskapen med Jesus, precis som Petrus. Vi måste redan tillhöra honom, ha förtroende för honom. Det måste vara sant för mig - för oss - att det är just i honom, som Gud har blivit människa. Att Jesus inte bara talar om Gud, utan är Gud på ett unikt sätt. Och att vi är hans och genom honom Guds barn. Men denna tro, detta trons inifrånperspektiv, vet vi ju att vi inte själva kan ta oss, utan den kan bara den helige Ande ge oss, som gåva. Eller som Luther uttrycker det i den lilla katekesens utläggning till 3:;dje artikeln: Jag tror, att jag inte av eget förnuft eller kraft kan tro på Jesus Kristus, min Herre, eller komma till honom. Det är den Helige Ande som har kallat mig genom Evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat och behållit mig i en rätt tro...

Den helige Ande genom evangelium: det är vad som ger oss tron. Att vi lyssnar och tar emot det stora budskapet att han som vi så ofta har förkastat, likt dem Petrus predikade för, korsfäst och dödat, inte har förkastat oss. Han har inte kommit för att döma oss. Det är ett trösterikt ord. Jesus tar inte avstånd från eller dömer den som förut spottat eller förtalat eller hädat eller ens korsfäst honom. Utan han ber för oss som vänt honom ryggen: Fader, förlåt dem ty de veta icke vad de göra. Hans hela vilja är att dra oss till sig och ge oss liv. Vi är inte födda i denna värld för att leva avskurna från livets källa, utan för att leva inneslutna i förlåtelse och vara burna av Guds frid, genom all ofrid och allt det som oroar oss och splittrar oss och gör oss ledsna och rädda och förtvivlade och kalla i detta livet. Vi behöver inte vara rädda. Omvändelsen som Petrus predikar handlar om att Jesus har kommit till oss för att vi ska vara hans. "Ty löftet gäller för er och era barn och alla dem långt borta som Herren vår Gud vill kalla". Vi behöver därför först och främst be Gud om att den Helige Ande ska komma till oss ge oss tron på Jesus och göra oss till hans lärjungar i hjärtat. Och då blir inte hans ord längre frånstötande eller "intressanta teoretiska satser" att grubbla över, utan de blir vad de är: Ande och liv, så att de i oss väcker vår tacksägelse och lovsång och bön. En lovsång som vet att han är livet i mitt liv och den innersta meningen i hela denna värld med all dess skönhet och glädje och all dess smärta och vedermöda. Och i oss börjar en stilla lovsång och tacksägelse till Herren Jesu klinga:

Ack ja, min käre Herre Jesus. Jag vet så innerligt väl att du har kommit till världen för att bli min och allas vår frälsare. Jag vet att du har kommit att försona mina och allas synder, på det att ingen av oss må leva utan Gud och mening i denna värld. Tack att du som ensam kan för mig göra Guds kärleksfulla ansikte synligt, också vill göra det. Och fastän jag så ofta måste skamsen komma till dig och bekänna hur jag glömt dig och gått mina egna vägar, så vet du att jag har dig kär, ja att, jag har dig kärare än mitt eget liv. Låt mig därför alltid förbli i dig, ty jag vet att du ensam har det eviga livets ord. O Jesus, låt din Andes vind blåsa på mig, på oss alla och genom hela världen, så att allas vår tro på dig kan bli levande och stark, frimodig och glad. Amen.


Annandag Pingst Risåsa 2002
161:1-3 Helige Ande, låt nu ske u
18 * Allena Gud i himmelrik
42 Se, Jesus är ett tröstrik
162:1-4 Som sol om våren stiger i