Kristi himmelsfärdsdag. 2002 Floda kyrka
Text: Apg 1:1-1-11
Kristi himmelsfärds dag. Denna dag i kyrkoåret kan ibland vara lite svår att riktigt få grepp om . Är det verkligen en festdag. Eller vad är det. Det finns ibland något kallt i den. En Jesu frånvaro. Någon har t.o.m försökt introducera den liturgiska symbolen att man under epistelläsningen blåser ut påskljuset, som på långfredagen. Men det måste vara den mest förfelade liturgiska symbolen man gärna kan hitta på. För Kristi himmelsfärd handlar inte på något sätt om Jesu frånvaro eller försvinnande, utan tvärtom om hans gudomliga och allestädes närvaro. Jesus intar sin plats på Faderns högra sida. Han fjärmar sig inte utan att han kommer oss nära. Gud är ju inte på någon bestämd plats så att han är långt bort från någon annan plats. Nej, i Gud är det som vi lever, rör oss och är till. han är inte långt borta från någon enda av oss. Detta är det stora firningsämnet på Kristi himmelsfärds dag. Jesus är Herre över allting. Kristi himmelsfärd är en förlängning och en konsekvens av påskens seger.

Ibland säges det ändå att Himmelsfärdsberättelsen bygger på en gammal, hopplöst föråldrad världsbild, där man ser himlen, som en plats ovanför oss, rent bokstavligt. Men detta är att underskatta bibelns författare. Vad Lukas gör är att beskriva en syn, och han stannar just vid gränsen för det som vi kan se. Ingen av de andra evangelisterna beskriver det på detta sätt, kanske därför att när han försvinner ur deras åsyn, så gör han det för att komma dem och oss närmare, och därför talar det som syns - att han försvann ur deras åsyn - emot det som verkligen skedde. Till dess var det bara i Jerusalem och Gallileen han var, nu blev han närvarande överallt där Ordet om honom förkunnas. Ja, nu förverkligades hans ord slutgiltigt när han sade: "Men den tid kommer, ja den är redan här, då alla sanna Gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning" -Nu är det inte längre fråga om Jerusalem eller berget vid Sykar. Jesus är den i vilken vi kan tillbe Gud, och han är överallt där man hör hans ord.

När Matteus berättar om samma tillfälle, så stannar han alltså vid att återge Jesu ord, och utelämnar vad lärjungarna såg. "Åt mig har getts all makt i himmelen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar, döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andens namn, och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Jag är med er alla dagar till tidens slut". Matteus är ofta knapp med orden för det som inte behöver sägas. Men i det viktigaste är han utförlig. Jesu ord, genom vilka han kommer till oss.

Eller som Paulus uttrycker det (Rom 10:6-7): Men den rättfärdighet som tron ger säger: Fråga inte i ditt hjärta: Vem skall stiga upp till himmelen? d.v.s för att hämta ner Kristus, eller stig ner till avgrunden för att hämta Kristus upp från de döda. Nej, Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta - d.v.s trons ord, det som vi förkunnar.

Jesus understryker alltså som det sista han säger: Förkunna orden som jag har sagt. Varför? Jo därför att han genom dem skapar tron och ger rättfärdigheten, d.v.s möjligheten att vara Gud barn. Han låter allt det bli vårt som han åstadkom en gång för alla, genom att bli människa och genom att dö för får skuld och uppstå från de döda. Så driver han bort fruktan och otro ur våra liv och ger oss tron. Ordet är alltså centrum i både kyrkan och vårt liv som kristna. Hans närvaro som han låter bli till genom sitt ord. Han är inte långt borta från någon enda av oss. Han är Herre över allting och han skänker oss rättfärdigheten och barnaskapets ande, så att vi får tillbe Fadern i ande och sanning.

Och så skall det vara tiden igenom. Med sitt ord är han nära och med sitt ord råder han över allt som vill fördärva oss och ta oss bort från honom, så att hans rike fastän osynligt lever i världen och i våra hjärtan. Och om vi hör hans ord, så är han här. Och en gång ska han återkomma, på ett sätt så att ingen mer kan förneka honom eller hans ord. Men när det sker, det vet ingen. Och till dess må vi tacka för hans Ord och bevara dem i våra hjärtan, så att han genom dem förblir vår Herre, vår frälsare och glädje alla dagar till dess vår tid är slut och vi äntligen får se honom ansikte mot ansikte. Såsom ni sett honom fara, skall han komma åter.

Låt oss stå upp och bekänna vår kristna tro



149 Detta är den stora dagen,
158:1-9 Till himlen Herren Jesus
474:1-5 Du som oss frälst ur synd
15:1-4 * Halleluja! Sjung om Jes