3 adv 2årg 2000. Floda kyrka. HHN Matt 11:11-19

Den här texten ger i förstone intryck av att vara lite spretig. Den är lite svår, men vi har anledning att lyssna noga, för den handlar om oss. Därför tar vi det från början.

När Jesus säger att ingen av kvinna född är större än han, Johannes döparen, men att den minsta i himmelriket likväl är större än han, så låter det konstigt. Vilka hör himmelriket till? Alla har vi ju det gemensamt att vi är födda av kvinna.

Ja, och genom att vi har blivit födda har vi blivit en del av denna världen. Vi har blivit en del av vår famlij och släkt. Vi har blivit en del av en mänsklig gemenskap. Vi hör världens rike till. Men Jesus säger: Mitt rike är inte av denna världen, och han kallar det för att "bli född på nytt" att bli tillhörig detta Guds rike som han kommer med. Den som är född in i Guds rike hör samman med Gud. Är Guds barn. Jesus säger alltså till oss att det största, det viktigaste för en människa det är livsgemenskapen med Gud genom honom, Jesus Kristus. Det är en uppmaning till oss att söka hans rike. Och vi ska söka vår innersta glädje och förtröstan som människor på att vi tillhör honom. Den minste i himmelriket är större än han!

Guds rike tränger fram. Jesus är mitt ibland oss. I honom visar sig Gud vara nära oss. han visar sig vara en kärleksrik Gud som bryr sig om oss och som vi kan fästa våra liv i. Guds rike tränger fram med syndernas förlåtelse, med upprättelse, med hopp och inre glädje. Men så finns de som försöker rycka det till sig med våld och göra något annat av det. Man försökte göra Jesus till en världslig kung. Man försökte få honom att bli en upprorsledare, som skule befria sitt folk från förtrycket, ta bort orättvisorna och skapa fred i landet.

Jesus går inte med på det. Ty Guds rike är inte av denna världen. Denna världen kommer aldrig att bli Guds rike. Vi ska göra vårt allra bästa för att det ska bli så bra som möjligt. Alla människor är viktiga. Alla måste få sitt dagliga bröd och känna den trygghet som är möjlig inom detta bräckliga livets gränser. Men vår förtröstan. Vår yttersta glädje och samhörighet, den måste vi var och en ha i vår Herre.

Det är en frestelse att försöka använda Jesus för att tillfredställa andra önskemål. Det finns också idag de som menar att det viktiga med kyrka och kristendom, det är vad den kan göra för att skapa ett bättre samhälle. Man bedömer Jesus efter vad han kan betyda för den vission man har för samhället, på samma sätt som de galliléiska upprorsmakarna på Jesu tid. Eller man ser på kyrkan på en sådan resurs. Men kyrkan har i grunden ingen annan uppgift än att ge utrymme för människan att växa i denna nya fördelsens liv. Alltså att växa inåt i samhörigheten med Gud. Hon har inte sin mening i världen, och kan för den människa som har hela sin varelse i världen och sin inriktning på det yttre goda tyckas meningslös. Ty Guds rike är inte av denna världen. (Att kyrkan som yttre organisation hör värden till, det är en annan sak.)

Jesus är bekymmrad inte bara över att människor vill reducera Guds rike till en yttre välfärdsfråga av något slag. I den andra delaen av texten talar han om risken att ställa sig vid sidan. Att ytligt avfärda det som egentligen berör oss allra djupast. Jesus liknar detta släkte, som vi alla tillhör såsom i världen födda människor, vid barn som inte vill leka, som uttråkat stårvid sidan om och tycker allt är blasé. Johannes han varken äter eller driker. Står ute i öknen som en tok och äter gräshoppor. Inte kan man väl ta en sådan på llavar. Och Jesus, jag han är då ingen helig man. Han både äter och dricker och umgås med folk som är lite si och så. Nej, en sådan kan man väl inte ta på allvar. Det är lätt att ställa sig vid sidan av och inte vara med. Men då står man också vid sidan när Guds rike kommer. Emot detta ställer Jesus Visheten. Vishet det är att vara närvarande inte bara regestrera och konstatera, utan låta budskapet från både Johannes och Jesus gå inte bara genom öronen utan genom hjärtat, ja genom hela ens varelse.

I vår tid är mångas vission Informationssamhället. Och det är väl bra att vara informerad, men i fokuseringen på information, så ligger en ytlighet på lur. Informerade var ju förvisso dessa vid sidan stående som Jesus klandrar. De kände till Johannes och Jesus. De hade en uppfattning, och de gav uttryck för sin åsikt. Men de missade det väsentliga. Åsikten och informationen hör ihop. "Åsikt" - ordet har med åse, att se på att göra. Men att bara vara informerad och se på och ha en åsikt när Guds rike kommer det är förödande. Det avgörande är visheten. Att tillåta Jesu budskap att beröra ens innersta. Att ta hans ord på allvar. Ta honom själv på allvar. Att hänge sig åt vishetens gärningar. Att lyssna till Jesus med hjärtat, att söka Guds närhet i bönen och i nattvarden, och hålla fast vid Guds rike i hjärtat. Vishetens gärningar ger visheten rätt. Ger Kristus rätt. Så blir vi visa och får del i vishetens rike. Det är Guds rike och Kristi rike. Livsgemenskap med Gud.

Låt oss stå upp och bekänna

ing 104:3-6 Saktmodig, mild och god h
grad 103:4-6 Ej kommer han med härar o
e pred 421 När vintermörkret kring o
off 393 Du öppnar, o evige Fader,
slut 107 Gör porten hög, gör dörre