Några kasserade takspån från Äppelbo kyrka

Spån 3 innan itusågning. 75 mm brett och med en mindre kvist i nedre delen. Man har använt en spik per spån, som satts i mitten, så att den även går igenom underliggande spån - i detta fall har spik genom nästa spån tagit i kanten på detta. Omkring tre mm ved har som synes vittrat bort.

Spån 11 innan itusågning med tvärsnitt. 100 mm brett, taget ända till märgen men obetydligt i splint. "Splittrighet" som skulle kunna förklaras med att man använt ett torrträd.

Spån 12 innan itusågning. 80 mm brett, varav 20 i splint. En större kvist i mittendelen har accepterats.

Denna undersökning av ersatta spån från Äppelbo kyrkas södra långhustak, 60.48953, 14.00479, som troligen lades 1922¹ och ersattes med nya på 1990-talet, syftar till att försöka ge en bild av det virke som då användes. Undersökningsmaterialet består av ca 18 sparade spån och ytterligare ett, som nog nyligen fallit från norra sidan där 1930-talsspånen ännu låg kvar i april 2022. De 18 spånen skars rena i överkanten och sattes ihop med tving så att de kunde ställas på högkant på skannern. Årsringarna mättes sedan på den skannade bilden. Utifrån resultaten av denna första undersökning valdes sedan åtta spån ut, ur vilka skivor sågades för att med större säkerhet kunna avgöra splintgräns och saknade ringar till märg. För spån 02 var den ursprungliga avbildningen, tillsammans med en preparerad linje på baksidan, tillfyllest, och kunde användas utan att sågas. De spån jag valde ut för sågade preparat var spån vars årsringsmönster säkert kunnat matchas, och där märgens position kunde förväntas vara möjlig att med någorlunda säkerhet uppskatta. Det betyder att de valda spånen i flera fall inte är helt radiella, då det är svårare att avgöra märgens position på sådana spån. Snittet lades ca en centimeter ovanför vittringszonens slut där tjockleken är runt 20 mm. Jag konstaterar att ca tre mm ved är bortvittrad på den exponerade ytan. Rester av tjock tjära finns, men saknas helt på den exponerade delen.

Virket verkar vara ganska enhetligt och kan vara från samma bestånd. Det kan vara lokalt. Medelkurvan passar utomordentligt mot flera dalakurvor och bäst mot Björbo, som är den från Äppelbo närmast tillgängliga. Inget av spånen kan säkert sägas vara från samma träd som något annat. Märgen kan för alla utom två spån beräknas vara bildad decennierna närmast 1750 och i dessa omkring 1780. Splintved finns bevarad på samtliga undersökta spån, och med hjälp av Gjerdrums formel² kan därmed sannolika intervall för när respektive träd fälldes/dog beräknas. Det visar sig att det saknas möjligt gemensamt fällningsår. En stund funderade jag över om en del av spånen skulle kunna komma från en eventuell omläggning från tiden då tornet byggdes ca 1887. För två av spånen ligger 1886 men inte 1921 inom dödstidsintervallet (90%). Det finns emellertid inget som tyder på att något mer omfattande byte av spån ägde rum vid den tiden, och spånen har inga extra spikhål eller andra tecken som tyder på att de skulle komma från någon annan tid än de övriga. Det finns dessutom ett spån som kommer från ett träd som sannolikt dött under en period efter tornbygget (1891 års ring är bevarad), men tydligt före spånbytet. I så fall går de disparata dödsårsintervallen nog bara att förklara med att spånen helt eller delvis tillverkats av torrtallar, som stått döda i några, och i något fall upp till omkring 30 år. Stamdiametern verkar ha legat på runt 25 cm. De 50 cm långa spånen har skrädts med yxa till rätt form. Andelen splintved är från i något fall endast enstaka ringar, till i många fall upp till halva spånet. I några fall har man också accepterat grova svartkvistar i övre delen av spånet och i något använt ved nästan ända in till märgen. Bredden på spånen varierar mellan 75 och 100 mm.

Parti av underlagsbrädor från norra långsidan. Obehandlad räfflad trådspik höll 1920-talsspånen och man kan se spikhål från en omgång äldre spån. Underlagsbrädorna är återanvända från gamla kyrkan. De dekorerade är daterade till 1660-tal och således rivningsvirke från gamla kyrkan, och måste därför vara ditsatta för det ursprungliga spåntaket, alltså tidigt 1770-tal.

En fördel med torrtallar måste ha varit att man direkt kunde se om de vuxit tillräckligt rakt för att duga, även om många kan tänkas ha haft ett tränat öga för att bedöma virkeskvalitén också på levande träd utifrån deras växtsätt. Torrfura för takspån nämns vad jag kan se inte heller i Nordiska museets enkät från 1930-talet (som dock inte behandlar just kyrkspån).³ Runt 1920 hade dimensionshuggningen nog sedan länge gjort de mycket grova furorna och motsvarande grova torrtallar sällsynta i Äppelbo. Man tycks alltså i detta fall delvis ha använt relativt klena torrfuror, men var valet av torrfura traditionellt betingat, eller av snålhet eller brist på bättre? Om det var av tradition, så kan det, när föregående tak lades på 1770-talets början ha funnits nog med lagom grov torrfura för att kunna ta ut spån av enbart kärnved. Gjorde man det? Om inte spån från det taket mot förmodan skulle komma fram ur något skrymsle, torde den frågan dock aldrig kunna besvaras!

Kompletterande data för de hela spån som preparerats

Noter

Mätdata (ringbredder)

224A   1 utbytta takspån, Äppelbo kyrka                      PISY
224A   2 Sweden       Pinus sylvestris                             1752 1918
224A   3 T. Axelson
224A    #### 00-18, spån som sparades när södra sidan gjordes om på 1990-talet. 
224A    #### 19, troligen från nerfallet fragment (norra sidan?)