64.22e.tref.3-991031. Högmässa lillkyrkan, Björbo.
Matteus har just berättat ett av brödundren, när tusenden mättats i ödemarken. Då ber förstockade om ett tecken. De har inte sett vad som hände. De såg inte att bland dem skedde det som på Mose tid skedde i öknen. Bröd från himlen, åt dem som tog emot. Men de knorrade, och de trampade brödet de fick.

Ge oss ett tecken! Låt oss få se, då ska vi tro. Men det är lögn. Det är för att snärja honom de frågar. För de vill inte se några tecken. De har redan bestämt sig. De omvänder sig lika lite som frestelsens ökenorm. Inte var det för att kunna omvända sig den manade: gör stenarna till bröd, kasta dig från tempelmuren, Visa att du är Guds son.
Men Jesus vet att de inte skulle omvända sig ändå. Eftersom de inte tror, så är de blinda, och kan inte se några under:
Tron bygger inte på tecken. Den som misstror Jesus, kan aldrig bli övertygad av några teckan. Det hjälper inte att brödet kommer från himmelen. Är vi ute för att sätta Gud på prov, kommer vi ändå att knorra. Den som inte tror är blind för alla tecken.
Därför vill inte Jesus gå dem till mötes: Tro är inte fasination för det ovanliga. Tro är livsgemenskap med Gud.
Inget annat än Jona-tecknet, ska ni få. Jona, profeten som med sin förkunnelse blev ett tecken för Nineve-borna, att omvända sig. Nineveborna lyssnade. De tänkte över sina liv. De sökte det som var rättfärdigt. Det var inga märkvärdiga tecken de såg. Visst hände det märkvärdigheter kring Jona. Recinbusken, (kurbitsen-i bibl.K.XII), som växte upp, och vissnade ner, så hastigt. Men det fick inte Nineveborna se. Det var ett tecken i hemlighet, bara för Jona. Inte heller undret i valfiskens buk. Nineveborna såg inga yttre tecken alls, men de hörde Guds röst när Jona talade till dem. De vände om. Kom till sig själva. Insåg sin bortvändhet och vände åter till Gud och till det rättfärdiga och sanna.

Det är meningslöst att söka under och tecken för att tro. Det är en lögn att tron kommer av tecken och under. Under kan kittla fantasin, kan mättar sensationshungern för en stund. Men de leder inte till tro. Det är bara skådespel och underhållning. Det leder inte till troutan bara till en hunger efter ännu fler och häftigare upplevelser. Gud som Entertainer! Jesu bröd är inte av den sorten. Han vet att tron sitter i hjärtat. Att den som tro skådar Guds under, men lever inte av dem. Det största undret, som tron håller fast vid är detta: att jag är älskad av Gud. Att Gud bär mig och att Gud i tålamod med mig ger mig ännu en dag. Att Guds varma närvaro omfattar också mig. Det är trons under. Och det är bara om vi frågar efter Det undret, som Jesus ska bönhöra oss. Bara då kan han räcka oss livets bröd, som mättar oss på riktigt. Bara då kan han nå fram till oss och göra oss hela.

Matteus gjorde det tydligt. Just efter ett brödundret, men de hade inget sett. Inga under förmår tränga igenom deras pansar mot livet. De behöver eftertanke och självinsikt. De behöver, likt Nineviterna, lyssna till den som Gud sänt till dem. Om de inte gör det skall de inte ens tro om de ser någon komma levande ur valfiskens buk, eller ur dödens svalg, som slukar alla.

Jesus skulle ge oss ett långt större tecken än Jona gav Nineveborna. För Jesus var inte bara en vanlig Gudsman och profet. Han var Guds man, Gud själv bland oss och den som profeterna talat om. Han kom inte ut ur buken på någon fisk. Det vi fått höra om Jesus, är ingen skepparhistoria. Han kastas inte likt Jona kall och mörbultad upp på en avlägsen strand. Nej, med hela Guds kärlek och varma närvaro kommer han kraftfull och levande till oss, ut ur gravens och långfredagen mörker.
Också idag kommer han till oss. Med livets bröd. Han räcker det år oss. Guds närvaros bröd. Förlåtelsens bröd, sin egen kropp, för oss utgiven.
Vi ska inte få något annat tecken än Jona tecknet. Någon som manar oss att stanna upp. Att lyssna. Att fråga efter det rätta och efter Gud. Och om vi stannar upp, då ska vi verkligen få se Kristi uppståndelse ut ur helvetets buk, på tredje dagen. Han kommer till oss och Guds kärleks manna räcks oss i vårt hjärtas ödemark, och den sanna glädjens vin. Han möter vår längtan, vår flämtande tro. Han ger oss det tecken vi behöver.

Låt oss stanna upp. Låt oss ta emot. Låt oss stå upp och bekänna vår längtan och tro:
Vi tror på...


--------------
64.22e.tref.3-99 Skrift.
Frälsningen, är temat idag 22 e tref. Men det är ingen teoretisk diskussion om vad frälsning är, om vad människan behöver frälsas ifrån eller till. Inga allmänna teorier, utan fokus riktas på oss själva.
Vill vi stanna upp? Vill vi lyssna till Gud, och lägga våra liv i Guds händer, eller vill vi inte? Vill vi fortsätta splittrade i sinnet? Nej, det är inte det vi vill. Kom herre.
Idag vill Gud komma oss nära. Vi får stanna upp. Låta Gud komma nära. Lyssna när han säger till oss: du är förlåten. Du hör mig till. Du är älskad. Det är förlåtelseorden.
Idag får vi ta emot honom själv i bröd och vin, och låta honom fylla våra hjärtan med sin närvaro och möta vår längtan. Låt oss be och bekänna:



Tjugoandra söndagen efter trefaldighet

ing 79:5-7 Allt du genomtränger. Gud
Grad 266 Säg mig den vägen som dra
e pred 256 Var inte rädd. Det finns
Off 391:1-2,4 Mitt hjärta slår så under
Slut 26 Tränger i dolda djupen ne