12 e tref 1-00 Björbo lillkyrka 10/9-00 Friheten i Kristus

Ett läkedomsunder igen. Dessa texter blir ibland stumma, åtminstone för mig, när jag läser dem. Att Jesus gjorde människor för länge sedan friska, det var ju bra för dem. Men betyder inte det Landstinget nu tagit över Jesu roll? Så på vad sätt har denna berättelse med mig att göra egentlgen?

Jag tror att vi läser fel, om vi läser den som en historisk sjukjournal. Denna berättlelse är medtagen i evangeliet därför att den också har en djupare innebörd. En innebörd som säger något om hur Jesus befriar oss i förhållande till Gud. Det är därför denna berättelse också passar väl in under dagens rubrik: Friheten i Kristus.

Man har spekulerat i varför Jesus just vid detta helande gör så många åtbörder. Han spottar, han andas djupt (eller om han suckar), han ser mot himmelen. Han ropar sitt "effata". Kanske han gjorde detta för att mannen skulle förstå. Han var ju döv. Det kan vara den enkla förklaringen.

Men kanske finns det en djupare mening också. När t.ex Luther mediterar över den här texten, så får Jesu handlingar en mycket djupare innebörd. Med öronen hör vi Guds ord. Med tungan förkunnar vi evangelium för varandra och vi ber och lovsjunger Gud. När öronen öppnas och tungan löses, så handrar det på ett djupare plan om hur Jesus öppnar oss för evangeliet. Mannen inte bara hörde vad Jesus och de andra sa, utan fick ett ett tydligt tecken på Guds närvaro och nåd i sitt liv. I Mötet med Jesus kan han öppna också våra öron och lösa vår tunga. Och det är ett under, att vi får förmågan att lyssna till inte bara till det som handlar om denna världen, utan så att vi hör Guds ord och kan ta emot det. Så att våra liv blir en del av hela den gudomliga tillvaron. Vi är sedda. Vi är älskade och burna. Vi är efterfrågade ock lyssnade på. Vi är skapade för att lyssna till Gud och att i bön och lovsång rikta vårt sine och fästa våra hjärtan vid Gud. Genom undret löstes mannens tunga. Han kunde prisa Gud och uttrycka sin glädje och tacksamhet till Herren Jesus. Det undret behöver också vi få del av.

I vår bibel står det att Jesus andades djupt. I Luthers stod att Jesus suckade tungt. Kanske är det vår översöttning som har rätt. Den djupa andningen för att samla sig och bli fullt närvarande.

Men Jesus kunde kanske ha suckat också. Suckat över hur lätt det är att använda sin tunga till ord som splittrar och stänger vägen för tron, så att vi slutar lyssna efter Guds röst. Eller hur lätt det är att bruka sina öron till att lyssna på det som förleder till missmod eller ytlighet. Ord som får oss att tänka att denna världen är allt som finns eller allt som betyder något. Ord som får oss att tro att det starka och det mäktiga i denna världen är det som gäller och som ska hyllas och lydas. Ord som får oss att tro att det inte spelar någon roll vad vi gör av våra liv eller krafter. Att det är upp till oss själva bara. Förvisso har Jesus anledning att sucka över att det är så lätt att använda sin tunga till att häda och förleda, och sina öron till att lyssna på sådant tal. Och detta så ofta utan att man själv alls reflekterar över att det är till att häda och till att förledas man använder sin tunga och sina öron.

Friheten i Kristus var temat. Jag tänker mig att friheten handlar om den fria horisonten. Insikten om att världen inte är sluten i sig själv, utan innesluten i Gud. Att det finns en avsikt en riktning och ett mål med världen och våra liv. Friheten handlar om livsgemenskapen med Gud. För Friheten i Kristus är inte en öken eller tomhet utan den är en kärlekens samhörighet med tillvarons djupaste mening. Med Gud. Han öppnar våra öron så att vi kan höra hans ord, hans förväntningar och hans välvilja som visat sig så tydligt i Jesus Kristus. Och han löser vår tunga så att vi med vår lovsång kan svara honom. För mig är detta den djupaste friheten och glädjen. Att veta var jag innerst hör hemma. Veta vem som ytterst är min Herre och min Gud.


ing 110 Han kommer i sin kyrka vi
grad 40 Kristus vandrar bland oss
f dop 382 Vi tackar dig, vår Skapar
e dop 69 Glad jag städse vill bekä
slut 45 Jesus för världen givit s

Torbjörn Axelson






Åter till predikoförteckningen