1 sönd. e. Tref 1 årg 2000
gudstjänst i Floda kyrka och fäbogudstjänst i Mosselbuo. 00-06-25 Joh 3:1-8 (Vårt dop)

Dopet är tema idag. Dopet som ny födelse och dopet som uttrycker människans djupaste samhörighet med Gud. Ny födelse talar Jesus med Nikodemus om där i natten. Och det var en mörk natt, för också midsommarnatten är mörk där Jesus vandrade. Nikodemus kom till Jesus. Varför vet vi inte. Han började med: "Vi vet att det är från Gud du har kommit". "Vi". Är han en utsänd? Eller kanske han inte riktigt vill vara personlig. "Vi vet att du är från Gud". Kanske ett sätt att få Jesus att slappna av lite. Kanske han var utsänd från Rådet att sätta Jesus på prov. Sådana försök berättar ju de andra evangelierna om. I varje fall inleder han samtalet på ytplanet. Han vill tala om Guds rike, men utan att riktigt involvera sig själv. Vill tala om Gud på ett teoretiskt plan. Men det är meningslöst. Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike. Orden vänder blicken från den filosofiska Guden, till den helige och till Nikodemus eget hjärta. Och till oss, och till våra egna hjärtan. Om vi inte blir födda på nytt, kan vi, kan jag, inte se Guds rike. Det handlar om dig och Gud. Om Gud och mig.

En gång är vi födda. Vi är födda in i denna värld. In i denna tillvaro. Tillhöriga vårt sammanhang. Vår släkt. Vår familj. "Åcken ä hä söm åg däg dö? - söm döm säg ti Gångnä å kångskä vi ö iblån" [sv: vem är det som äger dig då? (d.v.s varifrån kommer du?) - som de säger i Gagnef och kanske vi också ibland] Med de ögon vi fick när vi blev födda, ser vi det rike till vilket vi hör. Därför måste vi bli födda på nytt för att se Guds rike säger Jesus.

Kanske såsom fostret växer i nio månader i sin mor, för att födas in i denna värld. Under de månaderna tillhör det på ett sätt redan värden, och ändå inte. Det tillhör i hemlighet, men har inte sett. En vägg skiljer dess ögon från ljuset, från det ännu okända. Tills det blir fött, når bara aningar och röster fram. Men så en dag har det vuxit färdigt. Vattnet. Anden. Luften i lungorna. Ljuset når ögonen. Född in i världen, ser det ljuset. Och barnet växer i ålder och visdom till en man eller kvinna. Blir en del av denna värdens rike. En viktig - eller mindre viktig - del av livets sammanhang. Och så en dag är det över. Som en vind, och dess plats vet inte mer därav. Ner i jorden måste hon, som vi alla.

Men Jesus säger: "den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike". Liksom vi som foster växte i våra mödrar en gång, så är det i Guds sköte vi växer hela vårt jordeliv. Vi ser inte Guds rike. Men orden tränger igenom. De når oss. Du är älskad. Och du har ansvar. Du är väntad och du är buren. Tonen från himmelen ljuder inom oss. Ty denna jorden, den är icke riket vårt.

När vi döps är det kanske så att då fästes vår andliga navelsträng i oss på riktigt. Kristus och hans kors. Ty från Gud är det ju vi får vi den näring vi behöver, till att växa för det rike som kommer. Det rike vi ännu inte sett, men som vi anar. Som vi är delaktiga av redan nu, men ännu icke. Ännu kommer det bara till oss i Orden. I Guds Ord till oss, som säger. Var inte rädd mitt barn. Du är buren i din skapare. Älskad och väntad. Och en dag skall du födas. Visst bär vi oron för den dagen inom oss. Längtan blandas med vemodet över att lämna detta sköna som vi fått kalla vårt. Lämna det vi vant oss vid att kalla oss själva, och bryta upp till något alldeles annorlunda. Men den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.

Tro därför inte på dem som säger - eller på det i dig själv som säger: Detta är allt. För det är inte sant. Vi ska inte sluta som några ofullgångna foster.

Och det betyder alltså att svaret på den där frågan om "Åcken söm åg däg dö" "hä ä ått hä ä Härren Gud söm åg vöss ö ass inga ara". Vi väntar Guds rike. För det riket vill vi växa. Och till det riket vill vi födas när den dagen kommer för oss, då Gud kallar oss att komma ut.

Låt stå därför stå upp och bekänna vår tro, bekänna vår Herre och bekänna det rike som kommer:

Gudstjänst 25/6 1 e. Tref
Ing 586:1-5 Du, o Gud, är livets källa
Grad 69:1-4 Glad jag städse vill bekänna
e pred 386:1-4 Upp ur vilda, djupa vatten
Slut 236:1-5 Guds källa har vatten tillfyllest

friluftsgudstjänst. Mosselbuo
200;1,7-8
69:-
586:- Du, O Gud är livets källa
236:1-5