Pingstdagen Floda 19/5-02. 3 årg. Med konfirmandjubileum 50 år.

Texter: Apg 2:1-11, Joh 7:37-39
Pingsten är den tredje största av årets högtidsdagar. Vi ser det av att den i likhet med de andra två stora, jul och påsk, har sin annandag. Om jag nu skulle ta och ställa till med förhör - det är ju konfirmandjubileum - och frågade varför vi firar jul, så skulle jag givetvis få ett klart och tydligt svar från er alla: För att fira att Jesus Kristus är född. Och frågar jag om påsken så får jag säkert ett lika tydligt svar: För att fira Kristi död och uppståndelse. Men om jag så frågar om Pingsten, är jag inte säker på att svaret kommer lika enkelt och självklart: "Anden blev given". "Kyrkans födelsedag". Men vad betyder det. För visst blev Guds Ande given, men likväl fanns Anden redan förut. Varför då fira pingst så särskilt? Vi har ju så många andra stora dagar. Det är sant, och Pingstdagen blir därför aldrig lika tydlig som påsken och julen. Alla dagar är nämligen i en mening Andens dagar. En enda gång blir Kristus född i världen, en enda gång blir han korsfäst och en enda gång uppstår han från de döda, men den Helige Ande verkar varje dag så länge tiden består. Därför förblir det något godtyckligt över att fira Andens dag på just en alldeles särskild dag, och de tre texter, som vi just hört, utspelar sig därför också på två helt olika judiska högtider. Episteltexten, den ur Apg. om dånet och eldstungorna, på judarnas pingsthögtid, så här års, de båda andra på Lövhyddohögtiden, om hösten, när regntiden var på väg, som skulle göra den brända marken grön på nytt.

Pingstdagen var den dag då judarna firade att man fått Guds bud genom Mose på Sinai berg. Och lagen var och är något gott, eftersom den ger tillkänna Guds vilja för oss människor. Du ska inga andra gudar ha jämte mig. Du ska inte missbruka Guds namn. Helga vilodagen, hedra din fader och din moder, Du ska inte dräpa, inte begå äktenskapsbrott, inte stjäla, inte bära falskt vittnesbörd, Inte ha begärelse till vad som inte är ditt. Det är i förstone enkla bud. Men var och en som på allvar försökt leva efter dem, vet att de aldrig ger ett gott samvete inför Gud. Det fattas alltid något. Eller vem har alltid älskat Gud över allting och sin nästa som sig själv. Vem har aldrig någonsin önskat en medmänniska åt pepparn - och den som gjort det är enligt Jesus en dråpare. Och den som ens i tanken har brutit ett äktenskap, sitt eget eller någon annans, är en äktenskapsbrytare enligt Jesus. Efter Guds lag håller ingen måttet. Lagen, som Gud gav oss på Sinai är i sig god, men den gör oss inte gott. Den gör samhället gott, umgänget mellan människor hjälper den, men vårt samvete gör den inte gott, om vi tar den på det allvar den förtjänar. Den som i en relation måste göra sitt bästa för att om möjligt duga, blir aldrig en frimodig människa. Och sådant blir gudsförhållandet så länge vi bara har lagen. Vi blir trälar under en obarmhärtigt sträng Herre.

Därför är det en fantastisk pingst, som Lukas berättar om, och som vi firar. Och det stora som den helige Ande ger,är inte den utomordentliga upplevelsen, elden från himmelen, dånet, tungotalet. Nej, detta är bara texten. Den Helige Andes stora gåva är att ge oss den tro, som gör oss till Guds barn. Som låter oss fritt och för intet, trots alla våra brister och tillkortakommanden, bli Guds egna älskade barn. För detta är vad Jesus gjort möjligt genom sin död och sin uppståndelse. Han som var Guds Son av evighet, bytte med oss, och gick in under lagen, och uppfyllde alla buden, som de var befallna åt oss, och som vi var skyldiga att göra, fastän han var Son. Och oss lät han så bli Guds söner och döttrar tillsammans med honom. Detta är det saliga bytet.

Och det är det svindlande evangelium, som blir förkunnat på alla språk, till alla folk och länder, och som också vi får höra. Och därför säger Jesus till oss alla: Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten.

Pingstens under handlar om nytt liv för den inre människan. Om livsgemenskap med Gud. Om hur hans ord för oss är vad saven är för grenen. Just nu när det stiger i alla träd, och grenarna får nytt liv, och på nytt bär blad och blommor, ropar Jesus till oss: Är någon törstig, så kom till mig och drick. Han vill så innerligt gärna låta vår tro få nytt liv. Vi är Guds barn - vi blev det i dopet - också om vi skulle ha kommit aldrig så långt bort, såsom en förlorad son i främmande land, så är vi ännu inte förlorade. Och han ropar inte "Du skall inte" utan han ropar "Kom". Bara den som lever kan törsta, och på var och en som törstar ropar han att vi ska komma till honom och dricka ur livets källa, och inte ur någon av de andra många usla brunnar, vi kunde välja istället. Vi är Guds älskade, och behöver inte nöja oss med det som är dåligt och det som bara varar för detta livet.

Därför ger han oss ordet om sig själv och om hans kärlek till oss, och låter i pingstens fortgående under det ljuda över hela jorden, på alla världens språk. Ordet, i vilket Gud säger till var och en av oss: Du är min. Du är älskad. Du är mitt barn. Jag har själv fött dig till livet, genom dopet och korsets smärta. Så överge då aldrig livets källa, utan kom och drick. I sitt ord och i sin nattvard, vill han ge sig själv åt oss, på nytt på det att vi må bli kvar i honom för alltid. Och så är det: håller vi bara fast vid vår Herre och låter honom tala till oss genom sitt ord, så finns en källa också i våra liv, som kan flöda av kärlek till Gud och till vår nästa. För kärlek kan ju inte födas genom befallning och hot. Bara väckas upp och växa fram i förtroende. Och då vill vi gärna göra hans vilja så långt vi förmår. Inte för att bli Guds älskade utan i glädje över att vi är det. Och grunden för allt detta förtroende är att Gud givit sig själv åt oss, och vänt sitt ansikte till oss, genom Jesus Kristus. Detta är den rätta grunden för vår glädje och vårt hopp.

Låt oss därför uttrycka vår tro och tillhörighet genom att stå upp och bekänna:
Vi tror på Gud Fader...

Torbjörn Axelson

Psalmer:
162:1-4 Som sol om våren stiger i
53:1-4 Livets Ande, kom från ova
582 Gud, i mina unga dagar lä
393:1-5 Du öppnar, o evige Fader,
200:7-8 Liksom ett träd i sol och

Körsång
e tron ps 476, Gud, när du andas över vå
prel Gud bor i markens
postl nu lyser vivans kalk









Annandag
Risåsa 2002 161:1-3 Helige Ande, låt nu ske u
18 * Allena Gud i himmelrik
42 Se, Jesus är ett tröstrik
162:1-4 Som sol om våren stiger i