3 Fastan 2-01 Lillkyrkan 18/3 2001 Luk 4:31-37 Jesus och ondskan.
Jesus är starkae än allt det onda. Det är budskapet till oss denna söndag. I den tidiga kyrkan var fastan dopförberedelsetid, och texterna om hur Jesus kastar ut demonerna ur människors liv ett evangelium särskilt till dopkandidaterna. I den danska kyrkan frågar prästen fortfarande vid dopet: "Avsäger du dig djävulen och allt hans väsen? - Ja! Tror du på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare? - Ja!
På samma sätt i högmässan, så inleds trosbekännelsen lika dant. "Vi avsäger oss djävulen, hans gärningar och allt hans väsen".

Det onda är ett nätverk, ett rike, som vi fångas av, och som har trådar in i oss, och som binder oss så att vi inte kan leva i förtroende för Gud. Det är på detta sätt vi kan förstå demonerna och demonberättelsen idag. Djävulens rike hålls samman av misstro - misstro mot både Gud och människor: "Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret. Har du kommit för att ta död på oss." Misstrons ande bryter ner förtroendet mellan människor och i förhållande till Gud. Väser till oss: Skulle Gud ha sagt? Är det inte så att Gud är ogin och inte unnar er det goda? Eller Skulle Gud låta det bli så här om han älskade dig. Om han var kärlek? Se på världen, hur den ser ut? Död och ondska och plåga. Är det en god guds verk? Eller om oss själva: Hur kan du tro att Gud älskar dig. Inte bryr sig väl Gud om dig? Kom ihåg vad du gjort, vad du tänkt. Hur kan du tro att du skulle duga i hans ögon? Eller se dig omrkring: Kanske du tycker naturen är vacker. Titta då närmare. Se hur allt levande äter och äts upp. Var inte naiv! För alla som ska överleva gäller det att se till sitt eget först. Så måste du ckså göra om du ska komma någonstans. Förresten är det väl uppenbart att det inte är någon god Gud som skapar så? Inte kan en sådan Gud ha sagt: Älska Gud över allting och din nästa som dig själv! Det fungerar väl inte väser ormen vidare. Nej, själv först, och de egna. Guds bud är mot naturen! Varg och människa, det är lika. Misstro är den ondes rike. Misstro mot Gud. Misstro mot andra. Och ormgiftet får oss att hårdna och kröka oss in emot oss själva, som angripna blad, som inte längre sträcker sig mot solen och inte kan ge någon näring till sitt träd, men sprider sin röta vidare.

Tig djävul! Far ut ur honom, demon! Makten i Kristi ord ligger i att de åter bygger upp förtroendet. Han visar oss Gud såsom vår kärleksrike himmelske fader. I honom själv har Gud blivit en människa, och bevisar så sin kärlek till oss genom att bli delaktig i den värld han skapat åt oss. När han går upp mot Golgata, när vi ser honom uppskikad på korset, då finns ingen plats kvar för misstrons ande i oss. Ja, Gud har skapat världen, med dess mörker och död - vi vet inte varför, men vid hans kors blir det uppenbart att Gud inte är en synisk eller oengagerad skapare, som i högt majestät ser ner på oss som trampar i gruset. Han överbryggar klyftan. Blir en av oss, och gör förtroendet möjligt. Om vi stannar i hans kärleksblick växer förtroendet i oss. Förtroendets gåva som förtar ormens gift och gör det utan verkan så att vi kan väckla ut oss mot Gud och göra vår tjänst för hela trädet.

Jesus från Nasaret, Guds helige, talar till oss, och i hans ord kommer Guds rike till oss. Demonerna upplöses. För hans Ord blir misstrons ord maktlösa.

Så länge vi lever i denna värld måste vi dock ständigt lyssna till misstrons ord. De omger oss. Vi kommer inte undan dem. De finns också inom oss. Djävulen går omkring bland oss som ett rytande lejon och söker vem han må uppsluka. Men så länge vi förblir i och lyssnar till Kristi ord, så har misstron ingen makt över oss och kan inte sluka oss. Låt oss därför vara flitiga med att läsa och lyssna till hans ord. Och låt oss nu stå upp och bekänna vår kristna tro. Och idag gör vi det på det danska sättet:

Vi avsäger oss djävulen, och alla hans gärningar och allt hans väsen.
Vi tror på Gud Fader allsmäktig...



ing 272:1-5 Nu gläd dig, min ande, i
grad 216:2-6 Läkare, du som bäst först
e pred 270:1-5 När ingen ljusning alls j
slut 103:4-5 Ej kommer han med härar o

(Vi forsager Djævelen og alle hans gerninger og alt hans væsen.
Vi tror på Gud Fader, den Almægtige, himlens og jordens skaber.)