Sexagesima. 2 årg. 18/2 2001. Floda kyrka. Det levande Ordet. Joh 7:37-52 (evb: vv.40-52).

Det levande ordet är temat idag. Aldrig har någon talat som han, säger de överrumplade vakterna som ska förklara varför de inte utfört sin order och gripit Jesus. Aldrig har någon talat som han. Hans ord är fulla av ande och liv.

Det är lövhyddohögtid när det händer. Till ceremonierna då hörde att man öste vatten ur Siloadammen och att man hällde det invid altaret och man sjunger orden ur Jesaja: Jag tackar dig Herre. Du var vred på mig, men din vrede lade sig och du gav mig tröst. Ja, Gud är min räddning, jag är trygg och utan fruktan. Min kraft och mitt värn är Herren, han räddade mig. Jublande skall ni ösa vatten ur frälsningens källor. (Jes 12:1-3)

Det var dessa ord som låg på allas hjärtan när Jesus ropar: Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger.

Det finns glädje och hopp. Det finns tröst i hans ord. När Jesus tar orden i sin mun, så blir de angelägna. Plötsligt - det är det de inser - plötsligt är det avgörande ögonblicket inne. Tempelceremonierna blir en bild som handlar om det inre. Som handlar om dem. Som handlar om oss. Det är vi - inte bara Jesaja för länge sedan eller prästerna i sina ceremoniskrudar, utan vi - som har funnit källan. Jesu kärlek blir min. En hemlig glädje börjar skölja därinne, som ett vågskvalp mot torra klippor. I hans mun blir ordet som förut varit något blott yttre, fyllt till bredden av inre mening och djup. Aldrig har någon talat som han. Hans ord är fyllda av ande och liv. Hans ord är ord som gör levande. De bringar glädje. Ger mig insikt om frälsningens sanna källa. I detta ögonblick. Nu. Nu är Guds rike för handen. Ty aldrig har någon talat som han.

Men ordet blev motsagt. Mot Jesu levande ord står maktens ord som är död och vill döda. Det är för att vi ska känna skillnaden, som vi också måste höra makten tala idag. Överlägset, lögnaktigt, arrogant, kallt och flabbigt. Makten saknar intresse för för vad som är sanning. Den hånar och gör spe av dem som söker sanningen. Den vill inte veta av någon annan än den egna sanningen. Den det går att slå mynt av. Den drar sig inte för att ljuga (det fanns visst profeter också från Galiléen). Den viftar bort med osakliga insinuationer - "är kanske du också från Galiléen". Lögn hån och förakt, när det bär den emot. Smicker och överslätande försäkringar dess emellan. Sanningen själv är aldrig maktpolitikens ledstjärna. Det är "vad som slår" som gäller. Vad som bedöms kunna bidra till att makten och auktoriteten kan bevaras, som avgör. Det handlar om ytan. Det levande ordet når aldrig deras öron - än mindre deras hjärtan. Inför Pilatus är det levande ordet tyst. De döda ordens makt: Order. För honom hit. Korsfäst honom.

Men vi är inte här för de döda ordens skull. Dem får vi oss översköljda dagligen. De ord som förnekar och föraktar det som är vårt hjärtas glädje och skatt. Nej. Vi är här för de levande ordens skull. Ja vi är här för honom som lever och gör levande. Vi är här för att åter komma till honom och dricka, och med jubel ösa ur frälsningens källa.

Det levande ordet är inte bara ett vältaligt ord, som klingar skönt, som ger tröst, sammanhang, mening. Det levande ordet är Ordet som skapar. Guds skapelseord. I begynnelsen sade Gud Varde! och det vart! Detta skapelsens ord och Jesus Kristus är djupast sett identiska med varandra. Jesus är Guds Ord som i tiden blivit kött. Därför är Jesu ord sådant som Guds ord var i begynnelsen. Han säger och det blir. Vårt inre är ämnat som ett tempel åt Gud, och han bygger det genom sina ord, om vi tar emot dem. Med Evangeliets ord, bygger han. Med Förlåtelsens ord. Med Sakramentets ord. Om vi låter honom tala sina ord till oss, så skall han där inne, låta källan strömma fram av glädje. Om någon är törstig, så kom till mig och drick. - Aldrig har någon talat som han. Hans kärlek till oss är större än all annan kärlek. Hans närhet innerligare. Levande, skapande, flödande. Sådana är hans Ord. Aldrig har någon talat som han. Min vän är min och jag är hans, vårt band är oförgängligt.

ing 375:1-3 Upp, Sion, att prisa och
grad 67:1-5 Som torra marken dricker
epred 377:1-5 Därför att Ordet bland os
tillr 65:1-3 Omkring ditt ord, o Jesus
slut 62:1-4 Än finns det en värld. De

Torbjörn Axelson