2 e trett.1 årg -00. Högmässa i Floda.

Vinundret i Kana Joh 2:1-11

Herrens härlighet. Han visar vem han är. Det är temat för 2:a efter Tretton. Johannes berättelse, som vi hörde, är fylld av anspelningar och symboler. Jag tror att risken dock är stor, att vi ser något helt annat. Vinet. Det myckna vinet, när gästerna redan börjat bli druckna. Vinet är en tvetydig symbol. Inte för Johannes tydligen. Han tänker på vinet som en symbol för Guds nåd. Meningen är att vi ska tänka på nattvardens vin, Kristi blod, som renar från synder. Vi ska associera till den himmelska bröllopsfesten, eller kanske Jesu ord: Nu ska jag inte dricka av det vinstocken ger, förrän jag gör det i min Faders rike. Så har Johannes tänkt. Men vinet är en dubbel symbol. Vinkalken är ju i så många fall, inte välsignelsens kalk, utan en giftets och förödelsens kalk. Alkoholen har förmåga att förslava. Dess glädje är bedräglig och slutar så ofta i förnedring och skam.

I Kana var undret ett uttryck för Jesu omsorg och samtidigt en symbol för det nya riket. Han valde just reningskärlen. Förbundet höll på att fullbordas. Och de nygifta, som inte blir nämnda. I deras äktenskap skulle välsignelsen finnas. Mat på bordet och glädje. Det symboliserar vinet i det sammanhanget. (jfr sv. bröllopsskrocket: äta salt och drömma att den tillkommande bjuder dryck: vatten betyder fattigdom. Öl - varken eller. Vin - lycka och rikedom).

Men vin och bröllop och detta i "hedningarnas Galileen". Det kan inte ha varit okomplicerat ens från början. Det berättas inte om några fariséer, som ondgjorde sig, vilket ju annars är vanligt när Jesus gör tecken. Men de behövs kanske inte för i det här fallet kan vi kanske vara fariseer själva. Vinet nämndes inte gärna vid namn, när det användes i judisk gudstjänst. Ordet vin förknippades med den grekiske guden Dionysios eller Baccus, som firades med organiserade fylleslag (vanvördigt uttryckt). Sådant var givetvis en styggelse för judisk tro.

Vi har ingen religiös baccuskult, åtminstone inte i antik mening. Men är det någon av antikens gudar, som fortfarande är aktuella, så är det väl i så fall just vinguden Dionysios (och kanske Eros). Din gud är det du förväntar dig allt gott ifrån, säger Luther Som du förväntar glädje och tröst och vila i. Dionysios står med sin vinlövskrans och sitt lättsinniga leende, och lovar en enkel och bekymmersfri väg till glädje och frid. Men omärkligt börjar vinlövskransen sloka. För sent har många insett hans falskhet. När han redan bränt in sitt sigill i deras kroppar och i deras nervsystem. De är fast. Han är i dem. De är beredda att sälja allt för att få behålla den tröst som Dionysios lovar. Kärleken, visionerna, idealen, de älskade, Gud - allt kan användas om det behövs. Dionysios kräver ingen bekännelse. Man får gärna förneka honom. Men man får inte lämna honom.

Varför visar Jesus sin makt just genom att ge vin. Vad som helst annat, men inte just det? Även om det sker i Galileen, där den hedniska närvaron är etablerad, sedan länge, så sker det i ett judiskt sammanhang. Och judarna visste, och Jesus visste, att vinet inte tillhörde demonen Dionysios utan Gud. I den judiska traditionen är vinet anledningen till tacksamhet och lovsång: Välsignad är du, Herre vår Gud, himmelens och jordens konung, som har skapat vinträdets frukt. I den judiska påskmåltiden, till minne av uttåget ur Egypten lyfts bägaren fyra gånger. Det osyrade brödet. Påskalammet, de bittra örterna. Vinet står som symbol för att slaveriet under Farao är över. Står för frihet i Gud.

"På tredje dagen" var det bröllop i Kana i Galileen. Tredje dagen av vad då. "Min stund har ännu inte kommit". Stund för vad då? Med dessa ord antyder Johannes vad vinundret egentligen handlar om. Detta är ett tecken som syftar på Jesu påsk. Detta är en försmak av Jesu död och uppståndelse. I honom. I hans blod - d.v.s hans död, finns försoning och rening som räcker till alla. Kalken skall lyftas, till räddning ut ur meningslöshet och gudsfrånvändhet, genom tidsåldrarna. De sexhundra litrarna är bara en droppe ur den kalk, som vi skall dricka till hans åminnelse till syndernas förlåtelse, genom alla tider. Och vi får utbrista, när vi lyfter kalken: Välsignad är du, Herre vår Gud, som skapat vinträdets frukt, och som genom din Sons död för oss och hans uppståndelse från de döda befriar oss från slaveriet under död och meningslöshet, och för oss in i ditt rike.

Det var inte några missbrukets eller fördärvets vinflaskor Jesus fyllde. Det var reningskärlens stenkrukor. En droppe av den sortens vin som renar från synd och vittnar om Guds överflödande kärlek, var det. Det var inte den sortens vin som binder och förnedrar. Inte heller den sorten som erbjuder flykt. Utan den sorten om vilket Jesus säger: Detta är mitt blod, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.

Visst. Det finns bara en slags vin. I materiell mening finns ingen skillnad mellan vin och vin. Men i våra ögon finns en oerhörd skillnad. När det glimmar rött i kalken, ser tron Kristi välgärning mot oss. Hans närvaro och hans löfte. Rening från allt ont. En annan blir påmind om alkoholens verkan.

En kristen människa får bruka vin, om det sker med måtta, men det får aldrig ta makten eller bli en avgud. Bara Gud får styra över människan. Vinet som glimmar i kalken måste för en kristen först och främst förbli ett tecken på Guds kärlek. En symbol för Kristi blod, för oss utgjutet. Men det finns alltså människor, som blivit fångade av vinet, och märkta av det, så att nattvardens vin kan bli till fall och inte till upprättelse. En väg tillbaka till slaveri under Dionysios välde, när det skulle ha varit en väg till befrielse i Kristi rike. Om så är för dig själv, eller för någon du känner, så kom ihåg att vinet i sig inte nödvändigt. För många kristna har det normala varit att ta emot Kristi kropp och blod endast genom bröd. Må vara att den ordningen av vår kyrka kritiserats, men de som levt och lever med den är inte sämre kristna än några andra. Den som ser en rusdryck mer än Kristi blod, skall inte ta emot kalken, eftersom han inte kan göra det värdigt. Annars kan man dricka fördärv över sig och det blir till en dom, som Paulus skriver. Tag i så fall bara emot brödet, och vet att Kristus kommer till dig helt och fullt i detta bröd.

Idag är vi bjudna på bröllopsfest. Vinet i reningskärlet, står på altaret. Han är här. Vi är bjudna att förenas med honom. Han ska låta glädjen flöda över i våra hjärtan. Befriade från all sorg och död och förgängelse. Befriade från allt slaveri skall vi jublande bli ett med honom. Det är vårt hopp. Guds kärlek flödar över. Den saknar proportioner. Det är det sanna undret. Och undrets Gud får vi bekänna:


ing 407:1-3 Salig, Jesus, är den stun
grad 436:1-4 Guds rådslut från begynne
e pred 246:1-4 Här en källa rinner, säll
off 395:1-3 Tyst, likt dagg som falle
slut 350:1-4 Vår Herre Krist var Sonen

Torbjörn Axelson






Åter till predikoförteckningen