Arvidstallen 2024-05-22. Provstället där toppskottet passerade 1712 markerat.
I en storm på Allahelgonadagen den första november 2024,1 föll den gamla, sedan åtminstone 19222 naturminnesförklarade Arvidstallen eller Loktallen i Gärde, 60.70256, 15.04325, som sedan länge varit torrtall. Den stod – nu ligger den – i korsningen bakom Spisfabriken. Jag hade redan efter en artikel i SiljanNews 2024-05-05 signerad Mats Lindström,3 intresserat mig för den. I den artikeln berättas att Erik Nordkvist, skogs- och naturvårdsförvaltare i Leksands kommun tagit borrprov med 40 cm tillväxtborr, som visades i artikeln. Det var möjligt att mäta en del av provet från bilden i tidningen, men den gav inget övertygande resultat. Jag fick senare proven för att kunna genomföra en riktig dendrokronologiska undersökning, men lyckades ändå inte. Den 2024-05-22 tog jag några egna prov. Problemet med dessa, liksom Eriks var dels att stammen är så tjock att märgen inte kunde nås med tillväxtborren, dels att den delvis är ihålig och att ytveden är nedbruten. Årsringsmönstert verkar också vara oregelbundet, och de generella klimatsignalerna svaga. Något övertygande resultat kunde därför inte nås. Vid ett besök den 14 mars 2025 tog jag ett prov i det nu fallna trädets krona. Provet togs genom bark och jag hade turen att träffa märgen! Kärnan och ett fåtal splintvedsringar monterades och skannades varvid 182 ringar kunde mätas och dateras till 1713-1894, och toppskottet nådde således provstället, ca fyra meter över marken, 1712. Den snabbt växande ungtallen bör knappast ha behövt 20 år för att nå dit och kanske grodde den på 1690-talet.
Ytveden var murken och sönderfallande, och jag valde att lägga ihop den i ett sugrör och frysa in den i en skål med vatten. Isklumpen skars sedan och snittytan skannades. I bilden framträder ringar som kan mätas fram till 1923, därefter knappt 20 ringar till som p.g.a insektsgångar och annan nedbrytning inte kan mätas. Därefter finns ett oklart antal synnerligen smala ringar, som, delvis p.g.a svag preparering, inte kan urskiljas. Omkring 1940 syns trädet ha gått in i en tynande fas, men det går inte att utifrån provet avgöra när det dog. En splintvedsanalys utpekar intervallet 1940-2001 (90%), med förväntningsår 1965, vilket inte ger mycket vägledning. Eftersom kronan är stor och ytveden tynande kan man antagligen förvänta sig ett datum i senare delen av (eller strax efter) intervallet. När Lantmäteriets ortofoto togs på 1970-talet (ca 1975) levde det. I en uppdatering i fornminnesregistret 1993-07-27 sägs inget om att den skulle vara död.4 På ortofoto från 2002 ser tallen fortfarande ut att ha barrskrud (suddig bild), medan den på nästa foto från 2009 är kal.5 GoogleEarth har en satelitbild de daterar 2006, som likaledes visar den kal.
Splintvedsanalysen (enligt Gjredrum)6 pekar mot ett dödsdatum omkring 1965, men med yvig krona och extremt tät (tynande) ytved kan en dödstid i allra sista delen av intervallet ändå vara rimlig.
Med det säkert daterade provet som grund kan de tidigare tagna proven passas in, även om korrelationsvärdena ofta är påtagligt svaga. Det som går längst tillbaka av dessa (prov 245D1b1, taget av Erik), med ringar 1760-1819 följt av mitt längsta (prov 245D1e) med ringar för 1766-1886. Ringarna i huvudstammen fram till 1860-talet är synnerligen frodvuxna: 1766-1861 (96 år) 313 mm → 4.5 mm/år (3.5 mm/år i Eriks prov, troligen från nordsidan). Diametern bör dessa år således ha ökat med i snitt runt 8 mm per år. Provet går igenom en skada (ljud) 1887 – kanske en körskada eller någon åverkan? Utanför finns tätvuxen vallningsved, som jag inte kan datera. I ett annat prov, 245D1c finns 41 ringar i splint och > 15 yttersta noterades som förlorade (murkna sönderfallande). Yttersta bevarade ring dateras, med viss osäkerhet, 1931. De extremtunna ringarna som möjligen fanns efter ca 1946 noterades således inte.
Denna och andra dendrokronologiska studier av T. Axelson återfinns på taxelson.se/dendro/obj/
Korrelationsmönster
Korrelationsmönster för prov 245D1f (i kronan 1713-1894) visar en generellt svag korrelation och lutar något överraskande mer mot norr än söder (temperaturdominerad signal).
Korrelationsmönstret för summan av alla prov som täcker 1713-1896 ger sämre korrelation än för bara det ifrån kronan. De osäkra mätnigarna i den bräckliga ytveden uteslöts.
Algorithm: P2YrsL: Proportion of last two years growth LIMITED (2,0,T,NoLog,1,2,6)
Correlations between samples in 245D.fil and
FlodaSn0 dated to 2005 with corr >= 0,04 and with overlap >= 28
Results sorted according to decreasing correlation coefficient values.
T- Over Skel
Corr Test lap Chi2
all... 0,26 3,99 218 6 based on 8 members
245D1f 0,37 5,35 181 7 1713-1894 i krona
245D1a1 0,34 2,63 55 8 1840-1895
245D1f1 0,28 1,51 28 1 1895-1923 murken splint unde bark. Nedfruset prov. +10 norm +>20-30 tynande
245D1e 0,27 3,09 120 3 1766-1886 + fragmentarisk (ljud)
245D1c 0,20 2,07 106 5 1825-1931 +>15 (förlorade), ev fel i ytan
245D1a2 0,13 0,92 49 2 1840-1889 vallningsved/gren?
245D1b1 0,11 0,87 59 1 1760-1819
245D1d 0,04 0,43 112 7 1781-1893
