2 advent 1999 1.årg Predikan i Floda kyrka och i Flens gamla skola .

Det är andra advent idag. Advent som ju betyder ankomst.- Kristi Ankomst. Det är både Jesus barnet, som vi väntar, och på Kristus som ska komma tillbaka i härlighet och fullborda skapelsen en gång för alla. I dag på 2:a advent är det dock främst Kristi återkomst som står i fokus.

Man kunde säga att denna söndags tema är: Beredskapsplan för en Kristen människa: Förlora inte modet. Gud har inte övergivit oss, inte ens när det ser som mörkast ut, är vi ensamma.

Jesus räknar upp tecken i den yttersta tiden. De tecknen som Jesus nämner i den här texten, och som också finns i ganska många andra texter i bibeln. Tecken i solen och månen. Krigslarm och ofärd. Stormar och jordbävningar, skräck och modlöshet. Vi kan känna igen oss i vår tid. Många svåra jordbävningar har skakat på senare tid. Och kanske är det mer stormar och oväder och översvämningar än tidigare. Kanske beror det faktiskt på att atmosfärens gassammansättning har blivit rubbad genom människans framfart.

Och modlöshet, vilsenhet och förvirring om vad som är rätt och sant breder ut sig. Nazismen drar till sig unga människor, av vilka somliga i dessa dagar visat sig både mördat och skändat. Är detta tidens tecken? Är detta ändens tid, när sådant händer?

Vi kan verkligen känna igen den yttersta tidens tecken i vår egen tid. Men så har människor visserligen gjort i alla tider. Många gånger har man tyckt sig se slutet närma sig. Då var det ännu inte slut. Vi vet inte, liksom inte de kunnat veta, om just vi lever i den yttersta tiden.

Men hur än det skall visa sig vara med den saken, så är evangeliet till oss detta: Gud kommer att vara med oss. Kristus kommer till oss. Vi är inte övergivna, och skapelsen är inte övergiven. Gud kommer att fullborda den en dag. Då skall hans närvaro vara tydlig och uppenbar för alla överallt.

Vår kristna tro säger oss att tillvaron inte är en tragedi, utan en komedi, i ordets djupaste mening. En gudomlig komedi. Det som utmärker komedin är ju att, fastän den hela tiden balanserar på avgrundens rand, tippar den dock aldrig ner i avgrunden. När katastrofen syns oundviklig, så slutar den ändå på ett oväntat och överraskande sätt lyckligt. Livet, både vårt liv och världens liv är en komedi. Gud skall fullborda tillvaron. Det skall inte sluta med katastrof.

Därför skall vi hålla oss nyktra. Därför skall vi vara frimodiga. Vi skall inte skaffa oss skygglappar och inte gräva ner oss. Vi kan, och vi ska stå raka och lyfta vår blick mot tillvaron och se den sådan den är. Vi skall veta att hur än det går, så slutar det dock väl. Hur mörk än färden går. Hur tätt invid avgrunders rand, hur djupt i den mörkaste dal, så går vi inte allena. Och livet skall inte sluta där. Vi kan därför vara frimodiga och vända vår blick och vårt sinne mot både världen omkring oss och mot Kristus. Han är den som ger oss mod och glädje. Han skall till sist fullborda skapelsen och göra den hel. Tillvaron skall visa sig vara en komedi. En Gudomlig komedi. Sådant är vårt hopp och vår tro. Därför får vi stå upp och bekänna vår kristna tro:

Vi tror på Gud Fader allsmäktig....



ing 107:4-5 Gör porten hög, gör dörren bred
grad 106:1-4 Jerusalem, höj upp din röst
e pred 111:1-4 Kristus kommer - Davids son
slut 103:3-6 Gör dina portar vida för

(I Flen ersättes 106 med 109)