Värdefullt referensmaterial är alltid av intresse – riktmärke: minst tre prov från samma kontext med minst ca 150 årsringar från mitten av 1800-talet eller tidigare om det kommer från Götaland utom Öland och Gotland, Svealand utom Dalarna och Stockholms skärgård, eller norrlandskusten eller grannländerna. Medeltid och äldre är dock intressant varhelst ifrån det kommer. Intressanta träslag är tall, gran och ek. Användbart referensmaterial försöker jag göra fritt tillgängligt för envar. Dateringsrapporter publiceras normalt på taxelson.se om resultaten är av något intresse.
För att en datering ska kunna göras behövs en tillräckligt lång serie med årsringar, på en tillräckligt välpreparerad yta. Om bra referensmaterial finns kan det ibland räcka med ca 70 årsringar för en datering, medan det vid mindre optimala förhållanden, eller där det saknas lokal referens, kan behövas mycket fler ringar och/eller flera samtida prover som först kan matchas med varandra till en s.k flytande kronologi som sedan förhoppningsvis kan dateras mot mer avlägsna referenskurvor. Det normala är att tvärsnitt av prov i form av sågade skivor eller borrprov slipas till mycket hög finnish (exempel) - det ska blänka om det från märg till yta! I vissa fall kan även flatsidor av välhyvlade/slipade brädor (endast barrträ) dateras, men det kräver en del tur. Blöta prover (vatten- eller kåddränkta) kan inte slipas, men ofta skäras så att de går att mäta med vass kniv, ibland behöver de frysas först. Själv tar jag vanligen prover med tillväxtborr (5 mm, tvåskärig) (exempel), men sådan provtagning har visat sig vara svår att utföra av den som inte övat mycket. Borrkärnorna ur torrt virke är mycket spröda och minsta misstag med förlorat eller felvänt fragment gör oftast hela provet värdelöst. Sågade skivor kan de flesta göra med gott resultat. Särskilt om man sågar med motorsåg kan det vara en idé att linda stocken med maskeringstape där man ska såga, så undviker man att den yttersta veden flisas sönder. Proverna bör vara minst 2 cm tjocka. Ett snitt med fogsvans är dock att föredra. Den extra tid det tar har man mångfaldigt igen vid slipmaskinen! Slipning sker bäst med bandslip, och provet bör hållas så att bandet sliter utifrån och in, så att inte den yttersta ringen skadas. Det är ju den yttersta ringen som, om vankanten finns, kan ge trädets fällningsår, och är därmed den mest värdefulla ringen, samtidigt som de yttersta ringarna är de tunnaste och sprödaste, och därmed de mest ömtåliga. Börja med slipning på bandslip med 120-gradigt papper, och fortsätt för hand med 240, 400 (och 800). Ringarna i ytveden behöver kontrolleras med lupp innan scanning, så att slipningen verkligen tagit på alla relevanta delar. Scanning görs normalt i 2400 dpi, men 1200 kan räcka om virket inte är alltför tätvuxet. Högre skannerupplösning ger på de flesta skannrar sällan bättre faktisk upplösning, bara större filer. Fotografering med digitalkamera2 kan ibland användas, när scanning av någon anledning inte är något alternativ. Man bör då låta en linjal ingå i motivet, för att möjliggöra kalibrering.
Torbjörn Axelson, 2019, uppdaterad feb 2025