De fem byggnaderna på Prästbuo hösten 2019. Från vänster:
Fähus (fejs) omgjort till samlingslokal (ca 1864), stuga (ca 1828), en lada eller bod med
källare under (delvis skymd av en stor gran) (1769), kornladan (1760), samt en loge med utskjutande loft (ca 1862).
Prästbuo eller prästfäbodarna har varit prästgårdens i Floda fäbod, och omtalas alltid i pluralis. Prästgårdsmarken och dess byggnader var den viktigaste delen av prästens lön, vilken socknen ställde till kyrkoherdens förfogande att bruka. Prästgårdsjorden i Floda, och därmed antagligen också fäbodarna är medeltida. De olika byggnaderna som behövdes, byggdes och underhölls också av socknen gemensamt. Detta system innebar en tröghet, då förändringar krävde en kollektiv process. Prästen kunde inte, till skillnad från en energisk nybliven bonde, själv verkställa exempelvis en utökning av gårdens byggnader. Socknemännen var av naturliga skäl inte intresserade av utökade skyldigheter i form av fler byggnader att underhålla om det inte fanns goda skäl. Medan prästgården nere i Forsgärdet har genomgått stora förändringar, särskilt i samband med reformen runt förra sekelskiftet när prästen inte längre själv svarade för prästgårdsjordbruket, visar sig byggnaderna i prästbuo representera en betydande kontinuitet. Efter att prästbuo först var utarrenderad från slutet av 1800-talet och sedan byggnaderna renoverades av frivilliga för friluftsändamål från 1970-talet, så är de i huvudsak välbevarade även om de fått nya funktioner. Så långt jag kunnat följa prästbuo sedan slutet av 1600-talet, verkar det ha räknats sju byggnader under fem eller sex tak. Någon gång mellan 1769 och 1808 verkar ett sters (eldhus) ha försvunnit och möjligen har en separat tröskloge tillkommit. Efter 1819 och före 1960 har ett fähus försvunnit.
Prästbuo i arkiven
Prästbuo nämns under 1600-talet i samband med konkurrens om betesmarker, men första bevarade beskrivningen av byggnadsbeståndet torde finnas i inventeringsprotokollet från 16971 finns följande byggnader på denna plats omnämnda:
Fähbodar vijd Källbecken
1. Stufva som behöfver reparation, muren aldeles förlorad.
2. Steger huus ock förlorat. En liten hvälfd kiällare med bood öfver.
3. Kornlada et golf der åth med loge behållen.
4. Tvenne fähuus det ena behållit.
I besiktningen av husen på prästgården 22 december 1744 framgår att ansvaret för fäbodbyggnaderna delas mellan Björbo gärdeslag och södra gärdeslaget.2
1 til Biörbo giärdelaget
--- J fäbodarne Stugan förlora, Sterset utan tak och Stora fähuset behållit
3 Sunnan giärdelaget
--- I fäborarne ladan, kiällaren och kiällarboden och lilla fähuset.
I husesyn 1754 får vi lite fler detaljer:3
Husen i fäbodarne blefwo icke besikigade, utan af soknemännerne sielfwa angifne.
1. En stufwa med fyra knutar, spis, fönster och dör med gångjern och haspa nogorlunda behållit
2. Ett stegers, eller rättare stekare hus af fyra knutar, utan golf och spis med eldstad på jorden och lösa bräder till tak samt dör med gångjern.
3. ett nytt fähus med åtta eller Nye bås på hwar sida behållit.
4. En stenhwälfd kiällare med dör gångjern och haspa, samt en förlorad bod åfwan uppå, utan golf och dör.
5. En liten hö eller sädes lada med loga dör gångjern och lås nogorlunda behållen, doch dråpp öfwer logen, som strax bör botas.
6. Lilla fähuset för små fä med dör gångjern och golf nogorlunda behållit.
(för 1-3 ansvarar Björbo gärdeslag och för 4-6 det södra gärdeslaget)
1757 görs genom lottkastning en ny uppdelningen av prästbordets byggnader på olika gärdeslag, byar och gårdar och utfaller sålunda:4Biörbo giällaget: fäbostugan, korn ladan i fäbodarne stersse i fäbodarne, lilla fähuset i fäbodarne.
Södra giällaget: stora fähuset i fäbodarne. Källaren och dess bod saknas här, och lottas antagligen inte ut.
Nästa gång fördelningen revideras verkar ha beslutats 24 december 1769, och då är det inte längre hela gärdeslagen, utan specifika gårdar som har ansvaret.5 Nu framgår att källaren med bod varit hela socknens. Övriga byggnader är lilla fähuset, sterset, kornladan, stugan och stora fähuset. Paragraferna där fäbodarnas byggnader berörs återges i sin helhet:
§2 Begge källarne, en uti prästgården och en uti fäbodarne tillkomma hela socknen at hålla wid magt.
§4 Stora fähuset i prästgården och lilla fähuset uti fäbodarne tilkommer det forra Jan Jansson på källbäcken med alla gåsholms-ofwanmeyda och fors samt hanbacksboerna jämte Lars Pärsson och Erik Christophersson på Östra sidan i Biörbo at answara samt det senare alla kiällbäcksboerna utom Jan Jansson at bygga och widmagthålla.
§5 Stegerhuset, kornladan och stufwan i fäbodarne bygga och widmagthålla Lars Larsons enka, Lars Pärsson och Olof Ersson i Björbo med alla som bo dem emillan.
§16 Stora fähuset i fäbodarne och Brygghuset i prästgården tillhöra Eggert Anders Larsson i Hagen till unge Erik Ersson i Sunnanbyn och alla de som bo dem emillan at widmagthålla.
§22 Huset eller höladan öfwer kiällaren uti fäbodarne uppbyggas nu först till kroppåsen af hela socknen, men taket pålägger Kiälbäcks och forsgiärdsborna at huset sedan af thessa sistnemda till alla delar widmagthålles.
Här fattas alltså logen. Är det ett förbiseende eller fanns ingen?
Vid Storskiftet i början av 1808 finns fem tak. Stugan, källaren och (stora) fähuset kan vi enkelt identifiera, då de ännu är kvar på sina platser. Det andra fähuset är väl förmodligen byggnaden längst i väster som nu är borta. Det återstående taket har samma utsträckning som 1960 och måste ha täkt "kornladan" men knappast sterset, som inte rimligen kan vara hopbyggd med en lada och dessutom inte verkar ha haft permanent tak. Sterset bör alltså när kartan ritas ha försvunnit, såvida inte lantmätaren gjort en miss. Det "slogerhus" (trösklada?) som nämns 1819, och vars ersättare ännu står kvar på platsen, verkar alltså finnas under samma tak som kornladan men om detta byggdes tillsammans med kornladan (1760) eller senare förblir nog oklart.
Ett överlägg av Storskifteskartan20-flo-24, Storskifte, Säljeboda fäbodeställe, 1812-02-07 (författad 1808)') ?> på flygfotot 1960Lantmäteriets ortofoto 1960') ?> och de nuvarande byggnadernas position i rött visar att en byggnad längst i väster saknade motsvarighet 1960 och att logen och boden delats efter 1960. De byggnader som är timrade efter Storskiftet har samma placering och ungefärliga mått som sina föregångare
En ny fördelning beslutas i sockenstämma 2 oktober 1819 (paragrafer som berör fäbodarna återges):6
§2 Bägge källarne en i fäbodarne och en hemma i Prästgården, underhålles på Lika sätt af Socken gemensamt jämte Löfsjö Masugn som Caracters Byggningen
§5 Lilla Fähuset i Fäbodarne underhålles och bygges af källbäcks boerne, som utgöra 15 hushåll eller matlag.
§6 Slogerhuset, stufvan och korn ladan i Fäbodarne underhålles och bygges af Björbo holan och Björbo hansby byamän som utgöra 35 hushåll.
§14 Stora Fähuset i fäbodarne, och Bryggstufvan hemma vid prästgården underhålles och bygges af Hagbyns och Sunnanby Byamän, som tillsammans utgöra 51. hushåll.
§19 Höladan över källaren i Fäbodarne bygges och vid makt hålles af Källbäcks byamän
Sterset har alltså försvunnit och "slogerhuset" har tillkommit (återkommit) sedan 1769.
Några fler inventeringar eller fördelningar har jag inte hittat, men har inte heller tillgång till eller överblick över det omfattande 1800-talsmaterialet i Floda kyrkoarkiv.
De nuvarande byggnaderna och deras årsringar
Redan när jag just börjat med dendrokronologi 2002 gjorde jag några undersökningar i Prästbuo som jag fortsatte 2005, och hösten 2019 kompletterade jag dessa med dateringar av alla husen. När årsringsdateringarna ställs samman med det rika arkivmaterialet ger det sammantaget en bild av byggnaderna och vi kan nästan ana samspelet mellan sockenborna och de olika kyrkoherdarna.
Kornladan
Denna byggnad av rundtimmer, med långdrag och enkelkattsknut med fyrkantskalle och något sluttande hak har i senare tid flyttats ett litet stycke och satts på en hålstensgrund, 60.44358, 14.77138, och samtidigt flera understa varv togs bort (att döma av märkningar så många som fyra eller fem)7. Kartjämförelsen visar att den stått i rad med logen, och tycks ha gjort så redan i början av 1800-talet och ännu 1960. Boden är i det närmaste kvadratisk med inre mått 5.1 m × 5.1 m, och lika bred som logen.
I december 2002 tog jag några borrprov utifrån PFBR1-4 (Norra långsidan). Dessa gav en trolig datering av yttersta årsring till 1759 (timret är frodvuxet med endast omkring 50 årsringar) I januari 2005 var det möjligt att ta fler och bättre prov från insidan (PFBR01-25) Dessa prov bekräftar den tidigare dateringen. Byggnaden torde alltså vara timrad ca 1760 när Johan Flodberg var kyrkoherde och ungefär mitt i sin ämbetsperiod (ca 1751–1767).
Boden från 1760 stod tidigare i linje med logen och var då några varv högre. Bild 2. Vägg C med provtagna stockar markerade. Varför en del timmer bilats och annat inte kan man fundera över, liksom när denna bilning skedde. Bild 3. Knutkedja. Enkelkattknut med låg betta och flathuggna kinder.
Detta måste alltså vara den s.k kornladan som ersatte en motsvarande 1760. Den tidigare verkar ha haft ett loggolv, men det talas inte mer om något sådant i dokumenten 1769 och senare, och den nuvarande byggnaden användes kanske aldrig så? Om 1757 års fördelningsprincip följdes byggdes den av Björbo gärdeslag. Kanske är den omväxlande bilningen på insidan ett utslag av att timmermän från olika gårdar gjorde ett antal varv var och hade olika uppfattning om hur det skulle göras? De senare tillkomna översta bilade varvet (väggbandet) är av gran, men kan inte säkert dateras. Åsarna är inte undersökta.
Källarboden
Källarboden ursprungligen byggd sommaren 1769
Boden eller höladan över källaren, 60.44369, 14.77138, mäter invändigt 4,6 m × 4,2 m och användes 2002 som vedbod, och reparerades några år senare och används nu som redskapsbod. Källaren är delvis(?) byggd av kluven granit. Själva boden är byggd av rundtimmer utan långdrag och med vanliga enkla ladknutar. Dörren är vidgad och gåtarna ersatta med sågat virke som spikats vid stockändarna. Man kunde inifrån lätt se att det finns både äldre och nyare timmer. Det äldre ser vittrat ut även på insidan och har alltså blivit vänt vid någon omtimring. Prov har tagits med tillväxtborr dels i november 2002, dels i oktober 2019. Det flesta stockarna är mycket frodvuxna och innehåller bara drygt 30 årsringar, vilket är för lite för en dendrokronologisk datering. Dessbättre finns också några uppenbart samtida stockar med välbevarad ytved och betydligt fler ringar (C8 och D9) och dessa kan dateras med en yttersta ofullständig ring från 1769. Även det frodvuxna passar mycket bra på detta årtal och är säkert samtida. Timret kan alltså konstateras vara fällt under sensommaren 1769. Väggbandet, C13, dateras också med yttersta ring från 1769, men troligen fullständig och alltså fälld efter växtsäsongen. Alla dessa är av tall. Sett till protokollet kan noteras att när bygget beslutades 24 december 1769 var åtminstone den del som skulle göras av socknen gemensamt redan påbörjad, kanske t.o.m genomförd, och att man mestadels använt dåligt virke! Trädet som blev väggband kan eventuellt ha fällts efter att beslutet var taget, och lades kanske dit tillsammans med taket. Kanske det var det faktum att ladan redan var upptimrad men inte takad som gjorde att man beslutade om den tillsynes något omotiverat omständliga arbetsfördelningen mellan hela socknen och två byar för en så enkel byggnad. När ladan timrades var Abraham Hesselgren nytillträdd kyrkoherde.
Tre granstockar har också undersökts, C11, C12 och ytterligare en, vilka alla har en yttersta ring från 1864, möjligen ofullständig, som visar att ladan byggts om och antagligen höjts något 1864 eller 1865, alltså när Iverus var kyrkoherde.
Källaren är av kluven granit, men eftersom den var en angelägenhet för socknen gemensamt kan man nog inte dra några säkra slutsatser om när den byggdes utifrån jämförelser med när kluven granit blev vanlig i bygdens allmogebyggnader. Denna skulle mycket väl kunna vara en föregångare.
Stugan
Påbörjad 1823 blir det fart på bygget först när nye kyrkoherden äntligen börjat dra sig mot Floda 1827. Att de understa knutarna är äldre är svårt att gissa. De översta skiljer däremot i knutningen men är ändå samtida.
Den rödfärgade enkelstugan, 60.44371, 14.7711, med en mellanvägg och innermåtten ca 6,3 m × 4,0 m, har raka enkelkattknutar, utom på de översta varven där det är dubbelhaksknutar. Prov togs ur stockarna C3, C4, C6, C8, C9 och C12. C8 kunde inte dateras och C3 visar sig vara fälld sommaren 1823, medan de övriga har yttersta ring från 1827, de nedre med mer ofullständig yttersta ring än de översta. Alla stockar är av ca 70-110-åriga tallar. Tidsutdräkten mellan C3 och C4 väcker förstås nyfikenhet. Tyvärr tillåter de övriga stockarna i de nedersta varven inte meningsfull provtagning, varför vi inte säkert vet att även dessa är från ca 1823, men det är sannolikt. Det verkar alltså som om stugan började timras sommaren 1823, men att arbetet avstannade för att återupptas först sommaren 1827. Man får väl förmoda att den gamla stugan med "fyra knutar" 1754, alltså utan mellanvägg, stod kvar under tiden.
De olika knuttyperna torde visa att olika arbetslag varit sysselsatta. Båda knuttyperna är vanliga i Floda under 1800-talet. Man kan också notera att borrhålen för ställningen har förhugg i den bilade ytan, och den första upptimringen av dessa varv bör därför ha gjorts med timmer som blockbilats i hela sin längd och inte bara vid knutarna som annars var brukligt. Förhuggen hade annars hamnat på den därefter bortbilade runda stockytan. Det arbetssättet är nog något tids- och arbetsbesparande, men torde antagligen kunna anses mindre noggrant eftersom sprickorna i större utsträckning då kommer att löpa ut mot stocksidorna istället för in i långdraget. Märken innanför knutarna i vissa varv (syns i bl.a B3, B4, B10, B13), torde dock betyda att metoden inte tillämpats konsekvent, utan att den runda ytan lämnats för torkning innan bilning av vissa arbetslag. Stugan torde därför inte ha kunnat komma på sin slutliga plats förrän våren 1828.
Sommaren 1823 var Magnus Arhusiander kyrkoherde i Floda sedan 1 maj 1816. Han föddes 1751 och var alltså vid sitt tillträde redan 65 år och verkar ända från början ha haft sin son, också han med namnet Magnus, som adjunkt8 och det är han som skriver under alla protokoll. Kyrkoherden Arhusiander dör den 30 september 1824,9 och sterbhuset hade rätt att sitta kvar året ut, d.v.s till sista april 1825 eller sista april 1826 om änkan hade ett nådeår och 1827 om hon fick två.10 Jag har inte undersökt om änkan Maria Elisabet Gahn, som var 68 år och hade barn som borde kunna försörja henne och inga minderåriga, beviljades nådeår och i så fall hur många. Trots att efterträdaren Johan Olof Schultzberg valts (enhälligt!) redan i april 182511 fortsätter Arhusiander som adjunkt åtminstone till maj 1827. Hans sista sockenstämmoprotokoll undertecknas 24 maj.12Den 9 sept finns ett protokoll undertecknat av en Carl Ekman i vilket ett ärende skuts upp till dess att kyrkoherden återfått hälsan och själv kan ombesörja saken13 och Schultzberg verkar sedan vara i tjänst i slutet av året, men alltså kanske flyttat till Floda redan tidigare under 1827 (redan 1:a maj?). Varför han dröjde med att komma hit två år vet jag inte, men troligaste förklaringen är att antagligen att företrädarens änkas nådeår förhindrar det. Han är fil. dr. och inflyttar från Västerås och har måhända andra uppdrag under tiden. Han är f.ö. son till förrförre kyrkoherden i Floda, Erik Schultzberg 1805-15 och kom därför som 14-åring till Floda. Man kan också notera att den tidigare nämnda fördelningen av prästbordets byggnader från 1819 har blivit inbundet i Sockenstämmo- och kyrkorådsprotokollen omedelbart efter Arhusianders sista protokoll och inte där den tidsmässigt hör hemma.14 Den tycks alltså ha tagits fram sommaren när Schultzberg antagligen kom till Floda och någon av hans nya adjunkter i varje fall tjänstgjorde just som byggnationen av fäbodstugan återupptogs – vilket sammanträffande!
Logen
Logen från ca 1862
Logbyggnaden står på samma plats, 60.44352, 14.77125, nu som 1808. Prov togs ur sammanlagt fem stockar, C7, C8, C10, C13 och E8. C10 är av gran, de övriga tall och alla har yttersta fullständig ring från 1861, vilket gör att logen bör ha timrats ca 1862. Knutarna är dubbelhaksknutar, delvis sågade, och man kan notera att de borrade hålen för ställning måste ha gjorts innan bilning eftersom det saknas både förhugg och centrumhål. Logen har en något underlig form, med ett utskjutande loft, som stått emot "kornladan". Hörnstolpen är sentida. Den bör ha ersatt den byggnad som 1822 kallas "slogerhus" och vars historia är något osäker, då den inte nämns i 1769 års fördelning. Om det inte bara är ett förbiseende kan den vara tillkommen någon gång mellan 1769 och 1808. 1860 tillträdde Gustaf Fredrik Iverus och han bör ha varit den siste prästen som brukat prästfäbodarna och under hans första år verkar många åtgärder gjorts i Prästbuo.
Fähuset (fejset) – nu samlingslokal
I alla inventeringar och fördelningsdokument finns två fähus, och på storskifteskartan finns också två byggnader i väster där den ena ligger på samma plats som det återstående fejset, 60.44377, 14.77067, ombyggt till samlingslokal, och man kan därför misstänka att den andra byggnaden på storskifteskartan är det andra fähuset som alltså fanns kvar åtminstone till 1819 men antagligen betydligt längre. Byggnadens innermått är 6,1 m × 6,6 m.Prov togs i oktober 2019 ur tre väggstockar B2, B3 och B4. De är av grova tallar, som har tynande yttersta ringar och en yttersta från 1860, 1861 respektive 1863. Ytan är dessutom något vittrad och man kan misstänka att det kan vara fråga om nydöda torrtallar. Byggnaden kan därför tidigast ha uppförts ca 1864, men ett fåtal år senare kan inte uteslutas. Den byggdes alltså, liksom logen, under kyrkoherde Iverus tid. Åtskilliga ristningar från 1878 och några år framåt finns, vilka kanske härrör från tiden då den var utarrenderad.
Fejset som blivit samlingslokal timrades i mitten av 1860-talet.
Reflexion
De fem byggnaderna vid prästbuo är alla byggda för prästbordets räkning och representerar en lång kontinuitet och är byggda och reparerade genom systemet med att vissa byar efter fastlagen fördelning bidrog till prästbordets olika byggnader när de behövde ersättas eller underhållas. Byggnaderna har tillkommit under en något mer än hundraårig period 1760 – ca 1865, och alla undersökta stockar är fällda under endast fem olika kyrkoherdars tid: Flodbergs, Hesselgrens, Arhusianders, J. Schultzbergs och Iverii. Arhusianders stockar vittnar om ett misslyckande. De övriga kyrkoherdarna har alla goda vitsord och verkar ha varit driftiga och någorlunda omtyckta. Materialet är litet, men åtminstone antyder det hur viktiga personliga egenskaper var för att få uträttat också sådant som skulle vara givet genom sockenbornas stadgade skyldigheter.
